Hon är Närbo, utbo och en spillkråka

Det finns krafter igång för att öka det kvinnliga engagemanget i det gotländska skogsbruket. Det finns en arbetsgrupp av skogsintresserade kvinnor som har målet att bilda ett kvinnligt nätverk framför ögonen. De gotländska kvinnorna drar nytta av att det finns en erfaren kollega som kan berätta om hur man gjort på annat håll..
I går kväll hölls en träff på Lövsta där Kina Jonsson berättade om vad en "Spillkråka" gör.
"Täu tallar"
Till det tämligen skoglösa När flyttade Kina och hennes man Henry för en tid sedan. Skogstillståndet har ju en gång på ett numera klassiskt sätt beskrivits av skolläran Las Jakobsson i en revymonolog: Skog prässäis...De finns täu tallar pa När.
Det finns alltså två tallar. Det är väl något av en underdrift, men skogfattigt är det. Från sin nya bostad vid numera nedlagda När kvarn kan Kina Jonsson faktiskt se en del växande skog.
Kina har tillsammans med sin bror ärvt en stor skogsfastighet i Västerbotten.
Det finns många som är i samma situation som hon: kvinna, skogsägare, bosatt i Stockholm.
Just för kvinnor i denna situation bildades 1997 föreningen Spillkråkan.
Namnet valdes för att den fågeln är den mest begåvade i skogen, förklarar Kina.
Det hela började med att skogsvårdsstyrelsen i Stockholm höll en kurs för kvinnor. De församlade kvinnorna hade mycket trevligt och ville inte att kursen skulle ta slut. Fortsättningen blev en egen förening, Spillkråkan. Denna förening är öppen endast för skogsägande kvinnor. Det finns goda skäl för detta.
Fokus på förvaltande
Spillkråkans uppgift är inte att lära medlemmarna att hantera motorsåg och röjsåg och sådana praktiska saker.
Grejen med föreningen är att man skall få en inblick i hur man förvaltar sin skog på ett bra sätt, förklarar Kina .
Då handlar det om skatteregler, juridik, avverkningsuppdrag, telemaster, kraftledningar, servitut....
Själv har hon inte så många praktiska erfarenheter av skogsarbete, men hon minns hur hon för länge sedan var med och planterade skogsplantor för 11 öre plantan.
Hennes far var mycket skogsintresserad och försökte nog överföra det intresset till sonen och dottern. Men sonen blev urmakare och dottern blev arkitekt med måttligt intresse för skogen. Men nu behövs plötsligt kunskaperna.
Kvinnor för sig själva
Det finns redan rätt många sammanhang där det avhandlas skogsskötsel och skogsförvaltning. Men det är typiskt "gubbiga" församlingar. I dessa nätverk passar knappast kvinnor med nyvaknat skogligt intresse in. Det är lätt att de etablerade skogsgubbarna ser ner på kvinnor som kommer med rätt elementära frågor - om de nu överhuvudtaget törs ställa de frågorna.
Ett kvinnlig nätverk är det bästa och Kina Jonsson kan visa på att Stockholmsföreningen varit mycket livaktig med studiebesök och utflykter och mycket annat med fokus på skogsägandet. Det låter helt klart som om man lyckas förena nytta och nöje.
Spillkråkeföreningar finns på en del andra håll i landet också. Nu är då frågan hur det kommer att bli på Gotland.
Annat nätverk på ön?
Spillkråkan är som sagt öppen bara för skogsägande kvinnor. Enligt skogsvårdsenheten finns det 1 800 kvinnor som äger skog på ön. De flesta äger skogen tillsammans med sin man, men det är också några hundra som ensamma är ägare.
Det finns alltså en rejäl bas för en Spillkråkeförening. Men det finns också icke skogsägande kvinnor som är intresserade av skogsnäringen. Med nuvarande stadgar finns det inte plats för dessa i en Spillkråkeförening. Kanske blir det därför någon annan form av nätverk på Gotland.
Kina Jonsson tycker inte att Spillkråkeföreningen skall ändra sina stadgar; det skall vara ett forum för skogsägande kvinnor och man skall koncentrera sig på frågor som är relevanta för den kategorin. Risken är annars att man att man får in andra intressegrupper, sådana som mer betonar naturvård och miljö och liknande.
De får också finnas men i andra organisationer.
Samtidigt vill man på Gotland inte utestänga kvinnor med ett genuint skogligt intresse. Det återstår att se hur man löser den lite problematiska situationen.
På Gotland har det under en följd av år konstaterats att avverkningen i skogen ligger långt under den årliga tillväxten. Man skördar inte allt som växer. Kanske gör ett ökat kvinnligt engagemang att det blir bättre fart i skogen?