Den dåvarande museichefen Majvor Östergren minns händelsen mycket väl. Hon kontaktades av Forsberg som sade sig känna till uppgifter som skulle kunna leda till ett genombrott. Han bad museet om pengar för vissa omkostnader.
- Jag funderade naturligtvis över risken och kontaktade polisen för att kontrollera honom. De bedömde honom som seriös och trovärdig och hade haft nytta av honom i tidigare utredningar, säger Majvor Östergren.
Hon gav honom en summa motsvarande en månadslön och informerade även ordförande och vice ordförande i museets styrelse.
- Men jag har definitivt inte anlitat någon privatspanare. Han sökte bara ett visst stöd hos museet, hävdar Majvor Östergren, och konstaterar att efterforskningarna inte gav något.
Kontaktade hälare
Men Donald Forsberg är av en annan uppfattning. Han kontaktade spanare vid Rikskriminalpolisen och kom med hjälp av dem i kontakt med en då välkänd hälare. Mannen bedömdes ha kunskaper om Havorringen sålts på fastlandet eller till och med utomlands, men hälaren kände inte till något om ringen.
- Pengarna var väl investerade. Jag kunde återvända till Majvor Östergren och berätta att ringen sannolikt fanns kvar på Gotland. Om den passerat fastlandet hade hälaren vetat det, säger Donald Forsberg.
Gett upp hoppet
Majvor Östergren tvivlar på att ringen någonsin kommer till rätta.
- Historien är passé. Vi har en bra kopia på museet och ska vara tacksamma att tidigare chefer såg till att en sådan blev gjord. Men om originalet skulle komma fram vore det väldigt trevligt. Ringen engagerar många och har ett stort symbolvärde.