Hon bor i "Trollkarlens hatt"

Övervåningen till det gamla missionshuset i Martebo är som en trollkarlshatt.
När man tror att trollkarlen halat ur sista näsduken, släppt ut sista duvan och dragit upp den sista blombuketten - då hoppar en kanin ut.
Carola Edlund och sambon Dag Gustafsson har utnyttjat varenda kvadratcentimeter.
På loftet ovanför missionssalen fanns ursprungligen bara ett litet sovrum.
Carola och Dag har byggt ut, byggt till, byggt om, satt upp nya väggar. Numera består övervåningen av ett sovloft, två små sovrum, en verkstad/ateljé, en kontorsvrå med dator och en liten tv-hörna.
På bottenvåningen finns ett litet kök med vedspis. Intill köket står ett matbord och en rejäl gammal soffa.

Högt till tak
I vardagsrummet påminns man om att det är ett gammalt missionshus. Det är högt till tak och vid kortändan finns en låg scen, ovanför den ett valv med texten "Frukta icke tro allenast", där det en gång satt en stor bild av Jesus i ett stormande hav.
Inredningen är en mix Indien och Sverige. I ena rummet ligger en Ikea-matta och i andra rummet en indisk. Detta blandas med Carolas egna skulpturer och tavlor.
- Vi har gjort jättemånga förändringar. När vi flyttade in fanns inget rinnande vatten, vi har satt in nytt avlopp, nya bjälkar och alla golv är nya och vi har satt in tre nya kaminer. Det är bara utsidan som är lite skabbig, den ska vi kalka om, säger Carola.
Hon flyttade från Stockholm till Gotland för fyra år sedan.
I Stockholm drev hon en butik som sålde kläder och smycken. Hon jobbade även som dekoratör och dekormålare.
Förra våren gick hon ut Konstskolan i Visbys tvååriga skulpturlinje.
Efter examensutställningen på Konstmuseet har hennes stenskulpturer kunnat beskådas på Roma Kungsgård och flera gallerier på Östermalm i Stockholm.

Stockholm, Mallorca och indien
Nästa vecka ställer hon åter ut i huvudstaden och till hösten tar hon sina skulpturer till Mallorca.
- Skulpturlinjen var perfekt för mig. Jag fick de verktyg jag behövde för att på allvar börja jobba med konsten. Jag känner mig lyckligt lottad som har hittat min grej.
Men hon jobbar även med mjukare material.
Varje år åker Carola till Rajasthan i norra Indien med skisser på medeltidskläder. I flera år har samma skräddare, Bundu Khan, sytt upp hennes kläder.
Kläderna säljer hon sedan på medeltidsveckan och liknande evenemang runt om i Norden.
Några hundra plagg om året brukar det bli. Alla går inte åt, men när det gäller medeltidskläder är det helt okej att gå klädd i fjolårets kollektion.
Bundu Khan har blivit en god vän och börjar vänja sig vid hennes udda kreationer.
- I början kliade han sig i huvudet undrade "vem ska ha på sig det här?".
Medeltidskläder har hon sålt i sju-åtta år. Innan ritade hon kläder och tillverkade smycken avsedda för försäljning på rockfestivaler som Hultsfred och Roskilde.
- Det var lite glitter, hippie, små glittrande toppar och långa svepande klänningar.

Medeltidsveckan fascinerar
Carola säger att hon blev fascinerad av medeltidveckan och bestämde sig för att ändra inriktning.
- Medeltidsveckan är en stor lekplats där människor i alla åldrar kan vara med och tycka att det är kul. Man gör sagan verklig.
Carola säger att hon egentligen inte kan särskilt mycket om medeltiden, att hon är kreatör, inte historiker.
Hennes plagg är inga exakta kopior på medeltida kläder.
- Vissa är nitiska och vill ha kläder enligt boken och exakta årtal. Andra säger "gud, vilken underbar klänning". De klassiska modellerna känns begränsade. Det är roligare att utifrån mitt eget huvud och känsla ändra, lägga till och skapa det jag själv tycker känns intressant.
Inspiration finner hon lite varstans.
- Inspiration till kläderna hittar jag i gamla böcker på biblioteket, i kyrkor, eller genom att se någon gammal kostymfilm.

Billigare att sy i Indien
Att hon låter sy upp kläderna i Indien beror dels på att det är mycket billigare än i Sverige, och att hon själv inte är road av att sy i kvantitet utan hellre ägnar sig åt den skapande biten.
Men främst för att hon har en speciell relation till landet.
- Jag älskar Indien. Det är ett pågående kaos, ändå finns det en röd tråd som gör att det funkar.
Sin först Indien-resa gjorde hon för tolv år sedan.
- Jag åkte dit för att jag hade en andlig längtan. Jag mediterade och gjorde yoga.
För tre veckor sedan kom hon hem från sin tolfte resa. Den här gången följde sonen Leon, sambon Dag och hans fyra barn också med.
- Jag tycker att det är viktigt att visa barnen att det finns något annat. Det är inte bara det som vi har här hemma med dagistider och ordning och reda, utan att den är full av möjligheter och omöjligheter.