Hon gräver fram galgens historia
Under den här veckan återupptas länsmuseets utgrävningar på Galgberget i Visby. Som förra året får intresserade amatörer hjälpa till att gräva fram fynd ur jorden, allt under arkeologen Per Widerströms överinseende.
Kranium. Kring galgen sattes kroppsdelar upp på pålar för att avskräcka allmänheten från brottslighet.
Foto: Simon Paulin
I juli förra året inleddes den första arkeologiska utgrävningen vid den gamla galgen, och den här veckan fortsätter grävandet. Det är 150 kvadratmeter innanför den cirkelformade muren som undersöks, och det råder ingen brist på fynd.
40-tal personer
Förutom föremål som spännen och söljor i järn och brons och knappar av ben och horn, har man funnit skelettdelar från minst ett 40-tal personer i jorden. Fynden visas just nu upp på Fornsalens aktuella utställning om synen på brott och straff genom historien.
Per Widerström, arkeolog vid länsmuseet, berättar att man under medeltiden styckade liken och spetsade kroppsdelarna på pålar vid galgbacken i avskräckande syfte. Han tycker att det här är en av de mest givande utgrävningar han har varit med om.
- Det anknyter till samtida frågor på ett intressant sätt. Vi förfasar oss gärna över länder med dödsstraff, men det var inte så länge sedan vi avrättade folk även här i Sverige. Man kan resonera teoretiskt om dödsstraffet, men det blir väldigt påtagligt här.
Kranier
Den vackra utsikten upp-ifrån Galgberget kontrasterar skarpt mot de makabra fynden kring de medeltida pelarna. Sara Karlsson, en av amatörarkeologerna, har grävt fram ett par kranier ur jorden.
Huvudskålarna sticker upp bredvid henne där hon sitter.
- Konstigt nog känns det inte särskilt läskigt att sitta här bland skelettdelarna, säger hon. Det är bara häftigt att hitta dem. Fantasin kommer i gungning.
Man har kommit fram till att de tre kalkstenspelarna troligen är uppförda kring år 1200, och att det under användningstiden har funnits en träkonstruktion mellan pelarna, samt en stege som ledde upp till själva galgen. Träet har vittrat bort, men stenpelarna och muren består.
Välbevarad
- Den här avrättningsplatsen är ovanligt välbevarad eftersom den är gjord i sten, säger Per Widerström och konstaterar att hängningarna under medeltiden var ett stort folknöje för gemene man, ungefär som dagens fotbollsmatcher.
Medan GA strosar bland jordhögar och benrester ger Reidun Norlin ifrån sig ett förtjust rop.
Till allmän glädje har hon hittat ett mynt, som visar sig vara daterat till 1719.
Myntet har sannolikt fallit ur fickan på en som blivit avrättad.
- Det är lite underligt att ingen vid tillfället plockade upp ett sådant här mynt. Möjligen har det fallit genom träspringorna i träkonstruktionen som fanns då, säger Per Widerström.
1845
Den sista kända avrättningen vid galgen i Visby var 1845. Vid det laget hade man dock gått över från hängning till halshuggning.
- Vi arkeologer är vana vid att hitta guld och hantverk, och i de sammanhangen pratar vi om Gotlands fantastiska historia. Men det finns även en mörkare historia, och det är den vi gräver fram här.
Så jobbar vi med nyheter