Vid årsskiftet tillträdde Maria Amér sitt nya jobb som smittskyddsläkare inom Region Gotland. Sedan kom pandemin.
Det blev minst sagt en högoktanig start och av önskan att på halvtid jobba kliniskt med infektions- och lungsjukdomar blev intet.
Sedan den 9 mars är hon på mer än heltid i huvudsak sysselsatt med Covid 19-pandemin, även om det i uppdraget ingår att hålla koll på samtliga sjukdomar som lyder under smittskyddslagen.
Massor av möten och avstämningar, hela tiden rapporter och prognoser att hålla sig uppdaterad på.
De första rapporterna om ett nytt virus kom från Wuhan-provinsen i Kina i början av året. När insåg du att även vi svenskar och gotlänningar skulle komma att påverkas?
– I december kände ingen till viruset, sedan gick det snabbt, 26 januari fick Sverige sitt första fall.
Och den 11 mars blev det en realitet, då konstaterades de två första fallen av smitta på Gotland.
– Det stämmer. Men redan före det var det väldigt intensivt, efter sportlovet var det tydligt med hög risk för smittspridning i Sverige. Det blev då uppenbart att vi var tvungna att ställa om sjukvården för att ta hand om en stor mängd patienter med luftvägssymton, hela kedjan från primär- till intensivvård.
Så om vi flyttar till nutid, hur är läget på Gotland i dag?
– Vi har en lugn utveckling av pandemin men en tydlig samhällssmitta, det vill säga: de som smittats kan inte säga exakt när och var det förmodligen skett. Det sprider sig oerhört snabbt genom det sätt vi lever i dag med många resor och internationella kontakter.
Covid 19 är ett coronavirus där mönstret kring smittspridningen inte är kartlagd, inte som influensavirus där kännedom och kunskap är hög.
Detta gör det nya viruset svårt att såväl bekämpa som att förutse.
Vad kan vi förvänta oss sker i närtid?
– Ja, den kristallkulan skulle jag vilja ha! Men ingenting tyder på att vi ska lätta på eller tolka om de riktlinjer som gäller i dag. Tvätta händer, håll avstånd, stanna hemma vid minsta förkylning och var aktsam om du är plus-70.
Det handlar om uthållighet, säger Maria Amér. Att förstå allvaret och inte slappna av.
– Vi kommer att ha fler fall av smitta, det förutsätter jag, säger hon.
Det faktum att Gotland är en ö, vad är bra och dåligt med det?
– Det viktigaste i positiv mening är att vi är glesbygd, ingen tunnelbana eller tät kollektivtrafik. Restriktionerna är att undvika resor även inom landet och på Gotland är ett begränsat resande naturligt, det har hjälpt oss som region.
– Nackdelen är transporterna, där finns en skörhet. Vi behöver mediciner, blod, kanske evakuering av patienter. Då är ö-läget utsatt.
Är det relativt lilla antalet smittade på Gotland just frukten av glesbygdssamhället?
– Det kan man säga. Glesbygden och det minskade resandet hit. Vi har också liten smittspridning på särskilda boenden, delvis beroende på att vi har mycket fast anställd personal.
Du bor och lever i Visby, om du ser dig omkring i samhället: Hur sköter vi oss?
– Många sköter det väldigt bra, tycker jag. Håller avstånd och visar hänsyn. Men tiden går, det är varmt och uteserveringarna är öppna, då är det är lätt att sänka garden.
Ja, statsminister Stefan Löfven höjde ett finger under tisdagen, "tänk månader snarare än veckor".
– Precis, och det behövs påminnelser. Det här är verkligen långt ifrån över. Jag får en del frågor från sommargotlänningar som längtar till ön, ”på Gotland verkar det lugnt” säger de. Men det är Folkhälsomyndighetens riktlinjer som gäller, nu och fortsättningsvis.
Hur länge pandemin varar vet ingen, där skulle vi haft den där kristallkulan igen. Men Maria Amér menar att vi ska vara helt inställda på att det inte blir någon vanlig sommar.
Under maj och juni ska inga större evenemang planeras, det är max 50 personer som gäller, privat som offentligt.
– Sedan får vi se. Folkhälsomyndigheten följer noga de länder som nu lättar på restriktionerna och vad det för med sig. I dag finns inga indikationer på att riktlinjerna i Sverige kommer att ändras under senare delen av sommaren.
Jag tänker, som den lekman jag är, att när restriktionerna lättar och folk börjar resa, då är risken stor att det blossar upp igen, inte minst på en specifik plats som Gotland.
– Precis, därför studeras andra länder noggrant just nu. Jag förstår att det är viktiga frågor för många, inte minst för näringsidkare som vill kunna hålla öppet för att klara ekonomin. Men vi måste ta läget på yttersta allvar, det är en pandemi vi går igenom.
Ett normalår i Sverige avlider omkring 90 000 personer, i snitt 245 per dag, enligt statistik från SCB. Hur kommer coronapandemin att påverka de siffrorna?
– Det är för tidigt att uttala sig om. I år hade vi en ovanligt lindrig influensa, vilken vanligtvis tar många liv. Vi lär oss mer för varje vecka. Stockholm är sannolikt igenom det värsta, nu får vi se hur utvecklingen blir i övriga landet.
Inom kort hoppas Maria Amér på tester som kan påvisa om en person varit smittat och förhoppningsvis immun. Men den ytterligare kunskapen finns verktyg för säkrare prognoser.
Du själv, då. Har du behövt arbeta hemifrån?
– Det gör jag när det går och försöker sköta de flesta möten via Skype.
Det är en historisk tid vi lever i, ”före och efter Covid 19”, hur reflekterar du kring det?
– Det tänker jag på ibland, sedan tänker jag att det får jag reflektera över efteråt. Vi får förbereda oss för det värsta och hoppas på det bästa. Det finns positiva lärdomar med all problemlösningsförmåga som många tar fram. Sedan finns det förstås oerhört tunga och sorgliga aspekter.
Alla som drabbas av sjukdomen och deras anhöriga, menar hon. Liksom pandemins alla ekonomiska konsekvenser som ännu inte går att överblicka. Ett kollektivt mänskligt lidande.
Till sist, Maria, en följdfråga som aldrig ställdes. I intervjun i samband med att du fick tjänsten som smittskyddsläkare sade du att du alltid intresserat dig för just virus. Följdfrågan ställdes alltså aldrig, inte förrän nu: Vad är det speciella? Förklara det.
– Jag har alltid fascinerats av hur bakterier och virus sprids, hur det påverkat samhällen i alla tider och vad det kan berätta om hur vi människor rör oss och beter oss.
Inom vården av den enskilda patienten kokar det ner till något så basalt som att driva kampen mellan "det goda och det onda", menar hon.
– Att kunna hjälpa till så att en människa förhoppningsvis blir helt frisk igen, det är fint.