Hon har glöden kvar efter 40 år

Efter mer än 40 år i skolan har hon ännu glöden kvar.
Hennes närvaro är intensiv; hon tar sig tid, hon lyssnar men hon vågar också sätta ned foten.
Hon är en självklar ledare.
I tisdags var hon i Fardhem och invigde Atheneskolans nytillskott. Det är företagets andra skola och den första friskolan på Sudret.
- Det kändes stort. Den dagen blev ett bevis på att det går att genomföra vad man vill bara det finns en vilja och tillräckligt många som hjälps åt, säger hon.
Hon tycker det är viktigt att det finns en mångfald inom skolvärlden. Att föräldrarna har chans att välja.
- Lika självklart som att vi väljer vilken bil vi vill köra borde det vara att få välja skola åt barnen, säger hon.
Atheneskolan startade hösten 2002, men Rigmor Kinnbom hade närt tankar om en friskola långt tidigare.
- Ja, redan i början av 90-talet, då hela skolan och barnomsorgen omorganiserades, funderade jag på att starta friskola, hemma i mitt eget hem i Hemse.
Men den gången skickade hon aldrig in friskoleblanketterna, istället tackade hon ja till jobbet som rektor på Högbyskolan. En skola som hon då redan jobbat på i mer än 20 år, som småskollärare, speciallärare och studierektor.
Om Högbyskolan har hon bara gott att säga. Det var många fina, givande år. Och när hon berättar om sina suderelever är det i rent lyriska ordalag.
Hon pratar om "vindrufsiga barn med doft av dieselolja i kläderna och med gullvivsfrön i fickorna".
- Jag tror att när man växer upp i en sådan skönhet, hela Sudret är ju så vackert, så får man med sig något mer. Själva miljön ger en kvalitet man inte skrapar bort i första taget, säger hon.
Men trots denna kärlek till suderbarnen bestämde hon sig 2001 för att sluta på Högby och satsa på den friskola hon så länge drömt om.
- Jag ville få se en skola som barnen går till med glädje och som de kommer hem från med glädje, och som föräldrarna känner fullt förtroende för. En skola där man fullt ut tar tillvara barnens egen skaparkraft, där barnen får känna att de duger och där de inte plattas till, säger hon.

Förebilden
Säkert fanns förebilden från barndomen med när hon, tillsammans med friskolekompanjonen Gerhard Österlin, formade Atheneskolan - den egna småskollärarinnan från barndomen.
- Ja, hon finns med mig hela tiden. Hon sitter här intill mig nu också, säger Rigmor Kinnbom och kastar en snabb blick mot axeln.
Det var denna barndomens lärarinna som fick den unga Rigmor att välja läraryrket.
- Jag bestämde mig nog redan första dagen jag kom till skolan och träffade min fröken. "Sån vill jag bli!", tänkte jag. Hon hade en sådan kraft, kunde så många saker och hon var alltid så glad med oss barn. Vi sjöng och målade och om något var svårt så hjälpte hon oss.
Att få studera vidare var dock inte självklart på den tiden. Men Rigmor fick uppbackning av ännu en lärare. En gotlänning som börjat i hennes byskola utanför Västervik när hon började femte klass.
- Han hette Erik Cederlund och jag brukar kalla honom en "änglaman", så mycket gott gjorde han. Det var han som bland annat övertalade mina föräldrar att jag skulle få gå i läroverket, berättar hon.
Rigmor skulle träffa ytterligare två gotlänningar som kom att få betydelse för hennes karriär.
- Rektorn på småskoleseminariet i Göteborg var gotlänning, han hette Bengt Bolin. Och den tredje gotlänning jag träffade var chefen på Munkhagsskolan i Linköping där jag 1966 fick min första lärartjänst, han hette Bertil Söderberg, berättar hon.

Fin uppväxtmiljö
Efter några semestrar på Gotland på 60-talet bestämde sig Rigmor och hennes man för att bosätta sig på ön, åtminstone under barnens uppväxt för att ge dem en fin uppväxtmiljö. 1971 kom de hit, och de är kvar än trots att barnen sedan länge är utflugna.
Och Rigmor är ännu kvar i skolan, fast i en annan skola nu, och hennes ambitioner är kanske större än nånsin.
Du tycks ha tid för alla, och verkar inte alls stressad, hur hinner du med?
- I den roll jag har måste man ta sig tid. Jag får helt enkelt skjuta upp det jag har att göra för egen del om en anställd, en elev eller förälder behöver mig. Visst leder det ibland till att min arbetssituation blir näst intill ohållbar, det kan bli väldigt sena kvällar.
- Men, fortsätter hon, vem har sagt att det ska vara enkelt? Jag tror nog att jag dras till det som är svårt, det är ju då man lär sig något.
Och att ständigt lära nytt, att ständigt ifrågasätta är något hon inpräntar i både sina elever och sin personal.
- Vi måste med Astrid Lindgrens ord alltid ställa frågan: "vafför gör vi på dette viset?"

Samhällsproblem
Vi fortsätter samtala om tillståndet i dagens skola.
Skolan får ofta ta mycket stryk i debatten. Vad tycker du, har vi en en bra eller dålig skola i Sverige?
- Jag tycker generellt sett att vi har en bra skola, men uppgiften för skolan blir ibland för svår. Förändringarna sker så snabbt och lärarna ges inte en rättvis möjlighet att kunna möta de svårigheter de ställs inför. Jag kan tycka att skolan ibland får ställas till svars för allt, så fort vi ser ett samhällsproblem så är det skolan som ska lösa det. Men det går inte, skolan kan inte lösa allt, säger hon.
Själv vill hon dock se en annan skola, en mer bejakande, en som bygger på konstarterna och som skapar än mer frimodiga individer.
- Och det är den skolan jag jobbar med nu, säger hon.

Hon har glöden kvar efter 40 år

Hon tror på barnets egen skaparkraft.- Det är den som är själva motorn. Och den måste vi bejaka.Så säger Rigmor Kinnbom, 65 år, vd för Atheneskolan.