Lisa Ekelund och Jeanette Hellström stämmer av läget med sin chef Cecilia Gustafsson.
Samaritens gulgröna ambulans med Lisa Ekelund och Jeanette Hellström i framsätena backar in på stationen.
– De är den nya generationen som tar över, när vi gamlingar slutar, säger Cecilia Gustafsson.
Med ett år på övertid har hon bestämt sig. Den 20 februari lämnar hon tjänsten som verksamhetschef, och det till en av de som redan jobbar i teamet.
– Då tar Oscar Olin över. Han har jobbat här i flera år och nu håller jag på att lämna över, säger hon och berättar hur fascinationen för sjukvård, och akutvård i synnerhet, har följt henne som en röd tråd genom livet:
– När jag var liten hade jag en doktorsväska med sprutor och stetoskop som jag lekte med.
Cecilia Gustafsson i ambulansen som i dag närmast är att jämföra med ett rullande sjukhus, med de bilar hon började jobba i. ”Då vårdade man med gaspedalen, man körde fort till sjukhuset”, säger hon, här med Lisa Ekelund och Jeanette Hellström.
Via en AMS-kurs som det hette då, i slutet av 1970-talet, blev Cecilia Gustafsson sjukvårdsbiträde.
– Att få hjälpa människor och att få lära sig hur kroppen fungerar är spännande, säger hon och berättar att flera års studier och jobb både på Gotland och i Stockholm skulle följa.
Hon hann med Karolinskas operationsavdelning, Visby lasaretts intensivvårdsavdelning, och avdelningarna för gyn, ögon och öron – innan en tjänst på hemorten Hemses vårdcentral blev fast punkt. Under en period var hon också chef där, med ansvar om både personal och budget.
– På den tiden fanns det inga sjuksköterskor i ambulanserna, men man ville ha in mer sjukvård, säger hon och berättar att hennes schema delades mellan vårdcentralen dagtid och ambulansen kvällstid.
När Cecilia Gustafsson var barn lekte hon med en doktorsväska. Snart lägger hon även ambulansens akutväska på hyllan, efter 44 år i gotländsk sjukvård.
När Cecilia Gustafsson tittar tillbaka är det en epok av utveckling i såväl medicinsk utrustning som kunskaper hon varit en del av.
– Förr brukade man säga att man vårdade med gaspedalen – man körde fort till sjukhuset. Nu påbörjar vi avancerad sjukvård redan i hemmet, säger hon och berättar hur ambulanserna för några decennier sedan mest var att likna vid transportfordon.
Läkaren Carl-Henrik Fridblom var en av de drivande på ön för utveckling av ambulansverksamheten, att utbilda och utveckla kompetens och utrustning.
– På Gotland var vi bland de första i landet som fick defibrillator, hjärtstartare. 1986 var jag med och gjorde den första defibrilleringen på ön, säger Cecilia Gustafsson.
Larmet kom då från ett kaffekalas i en trädgård i Klinte, där en äldre man hade drabbats av hjärtstopp.
– Där pågick redan hjärt-lungräddning och ett fantastiskt arbete, och med defibrillatorn fick vi igång mannens hjärta igen, säger hon.
Sedan dess har ambulanserna moderniserats ytterligare, med möjlighet att ta EKG som skickas till lasarettet för att tidigt kunna diagnostisera en hjärtinfarkt.
– När jag började hade vi inte ens mobiltelefoner, säger Cecilia Gustafsson.
Den 20 februari tar Oscar Olin över stafettpinnen efter Cecilia Gustafsson, som verksamhetschef för ambulanserna.
Att få göra skillnad för andra, ibland med akuta livräddande insatser men lika ofta genom att bara hålla en hand, gör Cecilia Gustafsson varm om hjärtat.
– I ambulansen har vi en patient i taget. Är man i till exempel Östergarn sitter man bak i nästan en timme. Där kan man få höra fantastiska levnadsöden. Det kan jag sakna sedan jag blev chef på heltid, säger hon och berättar att kollegan som kör ambulansen oftast gör stor nytta genom att stötta och prata med en anhörig som kan vara ledsen eller i chock fram i passagerarsätet.
När verksamhetschef Cecilia Gustafsson för några år sedan halkade utanför på parkeringen fick kollegorna köra henne till lasarettet med bruten handled. Nu går hon i pension och en ny generation tar över, dit hör Lisa Ekelund och Jeanette Hellström.
Med 90 sekunder till ambulansen ska vara på rull är personalen dygnet runt förberedd på oväntade katastrofer. Dit hör bilolyckor med skadade eller fastklämda.
– När man jobbar har man en uppgift, men när man är färdig är det klart att man tar det med sig hem. Här är vi noga med kamratstöd. Det är liv som förändras och kanske tar slut, sorgen påverkar både oss och anhöriga – men det är klart att det också är många glada stunder där man känner att man gör stor nytta, säger Cecilia Gustafsson.
Hot mot blåljuspersonal har ökat. För Cecilia Gustafsson small det redan 1998, mitt på blanka förmiddagen.
– Ett gäng drogpåverkade grabbar löpte amok på Högbyskolan och när jag skulle hjälpa en polis som blödde vid ögat blev jag nedslagen bakifrån.
Under 44 år i öns sjukvård har kläderna sett olika ut. I Hemse har Cecilia Gustafsson hängt upp de hon använt, nu senast Samaritens gula jackor.
Nu ser Cecilia Gustafsson fram mot att få mer tid för barnbarn och sommarhuset i Ljugarn. Hon är också nämndeman i Stockholm och räknar med att ställa upp då och då som frivillig sjukvårdare vid orienteringstävlingar.
– I år har jag varit färdig sjuksköterska i 40 år. Jag har varit en del av den här kedjan som har räddat liv – och det har varit helt fantastiskt, säger hon.
Cecilia Gustafsson slutar som hon började, med en sjukvårdsväska hemma. Den här gången med ett helt yrkesliv av kunskaper med sig.
Kollegorna är ett stort stöd i jobbet som ambulanssjuksköterska, här är det Lisa Ekelund och Jeanette Hellström som just skjutsat ännu en patient till lasarettet.