Hon beskriver det som att hon korsat två floder, gått över ett berg, genom en dal och jagats av vilda lamor för att ta sig till en dator med internetuppkoppling för att kunna prata med Helagotland.se. Kommunikationssvårigheterna beror på att Mimmi Bodén för tillfället bor inne i djungeln, i Imbabura provinsen i Ecuador. Där ligger Guayabillas Rescue Center där hon bor och jobbar med att rehabilitera exotiska djur som suttit i fångenskap.
– Vi jobbar för att kunna släppa ut dem i det fria igen. Vi lagar deras skadade ben, lär dem att leta mat själv och försöker skapa ett socialt samspel mellan djur av samma art, säger Mimmi Bodén.
I Ecuador har det nyligen blivit olagligt att ha exotiska djur som husdjur och därför beslagtar polisen många som sedan skickas till centret. Mimmi Bodén och hennes kollegor åker också med polisen ut och hämtar djur som befinner sig i nöd av olika slag.
– I min allra första upphämtning själv följde jag med polisen till en nattklubb i Quito. Där fanns en ullapa som vi tog med oss tillbaka till centret. Hon heter Luca och var väldigt osäker och trasig i början, men nu är hon keligast av alla.
Mimmi Bodén har alltid haft djur som ett starkt hobbyintresse men aldrig jobbat med det förut. Det var när hon sökte på nätet efter volontärresor som hon snubblade över Guayabillas Rescue Center. Hon började skriva till de som driver centret och försökte verkligen visa hur mycket hon brinner för djur och natur.
– En dag skrev de att de ville att jag skulle åka till dem i Ecuador och vara deras alltiallo mer eller mindre. Jag skulle hjälpa till med djuren och volontärerna och i utbyte fick jag utbildning och boende av dem.
Det första Mimmi Bodén gjorde när hon kom till Ecuador var att köpa en bil. Med den får hon mer rörlighet och kan åka in till den närliggande staden för att hälsa på vänner, gå på krogen och ha kontakt med familjen hemma i Sverige.
– Jag försöker åka in en gång i veckan för att kontakta mamma. Lugna henne om det typ har varit jordbävning eller om jag blivit riven av ett lejon och har ärr i hela ansiktet.
Trots att hon har sina duster med djuren, måste skala 350 kilo majs i veckan och inte har tillgång till varken har telefon eller internet så blir Mimmi Bodén aldrig trött på sitt jobb.
– Jag kan inte bli trött på det. Jag kanske blir irriterad men sen sätter jag mig med mitt kaffe i eftermiddagssolen och det flyger ner en röd amasonisk papegoja och frågar hur jag mår på spanska liksom. Det är fantastiskt. Du har ont varje dag men det värt det. För första gången känns det som man gör något som betyder något och har en mening i livet. Det är vackert.
Om bara några dagar kommer Mimmi Bodén lämna djungeln och åka tillbaka till Sverige. Hon säger att det kännas underligt, hon har skapat en hem och ett liv i Ecuador, men hon saknar ändå familjen och vännerna på Gotland. Väl hemma ska hon skaffa en ordentlig utbildning så att hon i framtiden kan driva ett eget djurräddningscenter i Sydamerika.
– Jag vill använda mina händer och göra något med dem. Som att bygga burar och så. Och det är en fantastisk känsla att kunna släppa lös ett djur från fångenskap. Man har jobbat med det från att ha varit skinflådd och benig till att vara ett fungerande djur som får ett värdigt liv i vilda. Jag blir lycklig av det.
Helagotland.se presenterar i en följetong flera sommarjobbare under sommaren så om du eller någon du känner har ett roligt sommarjobb att berätta om - hör av dig till redaktion@helagotland.se.