Hon trivs i Gotlands allra minsta socken

Gotlands befolkning har ökat med 126 personer.
Men det är inte precis trångt i alla socknar.
Som bland de 28 i Sundre:
- Det är så platt här och inte större än att man ser ljusen i nästan alla hus, säger Marita Jonsson.

Gotland2005-02-11 06:00
Efter 25 år i Visby flyttade författaren och förre länsantikvarien Marita Jonsson med maken Jon till Västergårda i Sundre för tre-och-ett-halvt år sedan.
Hon säger att hon trivs förträffligt.
- Det är inte större än att man kan gå runt hela socknen, jag brukar ta mina långpromenader om det inte blåser, säger hon.
Att det var 28 personer i Sundre visste hon redan, trots att siffrorna inte offentliggjordes förrän i går eftermiddag.
I alla fall på ett ungefär:
-Vi träffas allihop i socknen ibland. Jag har till exempel en fest vid jul och då kan man räkna över hur många man är, säger Marita med skrattet i gipan.
Antalet boende i socknen har minskat succesivt. Vid årsskiftet 28, året dessförinnan 30. För många fler år sedan sägs det till och med ha varit aningen av trängsel. Marita nämner siffror på uppåt 150.
Socknens äldste, Regina Wilson, som fyller 90 om en månad, brukar berätta om hur dåtidens ungdomar träffades vid vägskälet under tissel och tassel om sommarkvällarna.
Är det möjligt att öka befolkningen i Sundre, Marita?
- De hus som är sommarhus skulle bli för dyra. Men vi i de fem sydligaste socknarna håller på att gå igenom möjliga platser för att bygga nytt, det är ett projekt vi har på gång med kommun och länsstyrelse. Där hoppas jag det ska kunna hända något positivt.
28 personer, då känns det inte trångt i alla fall?
- Nej, du. Och det är många hus som står mörka på vintern. Men jag tror man har en tätare gemenskap då man är så få som vi är. Alla känner alla och man hjälps åt med det man måste. Kyrkan, den gamla skolan och sånt.
Tre-och-ett-halvt år i Sundre, hur ofta har du ångrat dig?
- Aldrig.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om