Hon vill bryta de traditionella mönstren

Marit Olsson är genuspedagog och den enda som jobbar i skolorna på Gotland. Sedan 2003 har hon haft en arbetsdag i veckan att åka runt i skolorna och prata genus med personalen. Nu har tiden utökats till två dagar i veckan och övrig tid jobbar hon som textillärare på St. Hansskolan i Visby.
Hon kom till Gotland från Uppsala 1994 och hamnade då på en liten gård i Havdhem. Hon fick jobb i Garda skola där Mats Hanell var rektor.

Mitt i prick
- Han kom med inbjudan till genusutbildningen i handen och gav den till mig. Han tyckte att det var något som skulle passa mig av någon anledning. Och det var precis mitt i prick. Jag blev intresserad och åkte till universitetet i Göteborg för att börja läsa. En del av utbildningen, som gav tio poäng, kunde jag göra på distans. Och sen har jobbet rullat på ute i skolorna.
Enligt myndigheten för skolutveckling handlar arbetet för jämställdhet i skolan om att motverka traditionella könsmönster och ge eleverna likvärdiga möjligheter att utvecklas oberoende av kön.
Hur lever man upp till det i skolorna?
- Det handlar om ökad kunskap. Vi har inte nått vårt mål ännu trots att Sverige är världens mest jämställda land. Men vi har inte samma krav på pojkar som på flickor i förskolor och i skolor. Det är bara att konstatera. Både personal och föräldrar agerar ofta traditionellt och har olika förväntningar på pojkar och flickor, vilket leder till att gamla genusmönster vidmakthålls.
Genusmönstren finns överallt i samhället och i skolan - i läroböcker och sagoböcker.
- Vi är så marinerade i detta att vi inte ser hur böcker förmedlar de traditionella bilderna av hur pojkar och flickor ska vara. Men i vårt uppdrag som lärare ingår att bryta de traditionella mönstren.

Behandlas olika
I sina möten med personalen försöker Marit sprida kunskap om situationen där hon redovisar många olika undersökningar som gjorts bland annat med hjälp av uppsatta kameror på förskolor och skolor som klart och tydligt visar hur barnen behandlas olika beroende på vilket kön de har.
- Vi använder en annan röst när vi pratar med flickorna. Och vi behandlar pojkarna mer tufft och med ett helt annat tonfall, säger Marit. Vi märker det inte för det är så inarbetat i hjärtat hos oss och mycket svårt att acceptera och se. Och en del tror att vi är helt jämlika i vår uppfostran.
Hon ställer frågor som: hur gör vi på den här skolan?
Vilka läromedel och lekmaterial använder vi?
- Sen är det meningen att varje skola ska göra en handlingsplan och följa den. Jag ska komma tillbaka och följa upp det som vi bestämde förra gången.
Marit har en tanke om att skolorna ska kunna profilera sig som "genusskola" och certifiera sig. Nu när skolorna försöker locka elever på olika sätt så kan detta vara ett bra argument för föräldrar att välja en skola som är certifierat som genusskola, hoppas hon.
Att dela upp flickor och pojkar då och då kan vara ett bra sätt att ge flickorna chansen, säger Marit.
- Jag har ett exempel där det fanns en bandyplan vid en skola. Planen användes till 90 procent av pojkarna. Men så fick flickorna vara ensamma en rast och då visade det sig att alla flickor använde planen. De hade inte vågat sig fram när planen dominerades av pojkarna hela tiden. Efter en tid användes planen av lika många flickor och pojkar som var intresserade.

Vidga vyerna
Det handlar om att inte begränsa utan att öppna, vidga vyerna och ge fler möjligheter.
Vad säger du om färgerna rosa och blått på barnkläder?
- Det är endast en modesak och har ändrats genom åren. Under perioder har pojkarna varit klädda i rosa. Det är också mycket föräldrarna som väljer. Sätter man på sin tös fina "prinsesskläder" som hon inte vill smutsa ner så bidrar man ju till att hon hämmas i leken. Men alla barn måste ha oömma kläder och stövlar för utomhusbruk.
Hur långt har vi vuxna kommit i jämställdhet i arbetsliv och privat?
- Processen i jämställdhet har gått framåt under mina 30 år i skolan. I kommunala och statliga myndigheter finns numer lika många kvinnliga chefer men i privata sektorn går det långsammare och när det gäller lönerna så blir klyftorna allt större eftersom löneökningarna oftast räknas upp i procent. De som tjänar mer får ju större löneökning på det viset.