Det var arkeologen Peter Manneke som 1961 höll på med en mindre utgrävning på fem gånger fem meter av dels en fornborg, dels ett antal husgrunder, vid Havor i Hablingbo.
- Det var den första grävdagen som det kom fram en uppåtstående kant. Det var en kittel från romersk tid.
- Jag grävde längs med den, och ovanpå täcktes den av en sten, berättar Peter Manneke som aldrig kommer att glömma den historiska dagen.
2 000 år
Försiktigt lyfte han stenen åt sidan, och han kikade ner i kitteln som legat orörd i jorden nästan 2 000 år.
- Då såg jag en invirad guldten, något kraftigare än en flaggstångslina, berättar han.
Direkt insåg Peter Manneke att det var något extraordinärt som hittats. Ryktet spred sig snabbt att man hittat guld. Erik Nylén, då första antikvarie vid Fornsalen, befann sig i Stockholm. Han kom snabbt till ön, och tillbringade natten sovande i en gammal armésovsäck av renskinn på en planka över grävhålet. Peter Manneke vakade strax intill. Morgonen därpå grävdes kitteln fram.
- Jag fick sitta i baksätet med grytan mellan knäna medan Erik körde sin VW-bubbla in till Visby, berättar Peter Manneke.
Världssensation
Havorringen hittades i kärlet och blev snabbt en arkeologisk världssensation. Keltiska hövdingar dyrkades som halvgudar, ringen var vittnesbörd om två olika världar som mötts på Gotland, den keltiska guldringen i en romersk kittel. Under många år låg Havorringen i tryggt förvar i sin smidda järnkasun men beslutet togs att lyfta fram ringen så att endast ett larmat glas fanns mellan den och betraktaren.
- Jag hade sett att Havorringen kom att ligga mer oskyddat, och jag var rädd att något skulle hända. Och så hände det, säger Peter Manneke.
Han tog stölden fruktansvärt hårt. Och under åren har rykten gått om vem som kunde ha haft möjlighet att stjäla ringen.
- De ryktena finns ju kvar, säger Peter Manneke, som menar att det finns goda chanser och att det är hans innerliga förhoppning att guldringen han hittade 1961 snart ska hittas än en gång.