Höstens mjuka mossa

Luften mjuknar
fuktig
doftande av bark
och mylla
mörkret tätnar
snart
kring stubbens
mjuka mossa
full av liv
som krylla

Snart biter frosten
löv och blad
som seglar ner
i gräsets grav
där gråsuggor
och sniglar
hjälper maskarna
bli fler
i myllans hav

Eftertanken
är nog höstens vän
vad gjorde vi
av sommaren
eller kanske livets
hela gång
nu är tyst
i alla buskar
fåglarna har upphört
med sin sång

Men tiden finns
för tankar
vemodet är känslans
fe och fader
den mjuka mossan
fascinerar
livet på vår jord
är det
som oss förenar