Hot, skadegörelse och rasism i Almedalen

När vi i Vänskapsförbundet Sverige Israel bestämde oss för att ställa upp med en monter under Almedalsveckan var vi väl medvetna om att vi hade en hotbild mot oss, och vi fick tyvärr rätt i våra farhågor. Redan på tisdagen kom en grupp hotfulla unga män som uppgav sig vara av palestinsk bakgrund och meddelade att de hade som plan att riva bort monterns israeliska flaggor och bränna dem. Någon natt senare skedde ett inbrott i tältet, alla flaggor hade stulits eller trasats sönder.
På onsdagen kom en grupp nynazister till tältet, drog ner en av våra medarbetare så att hon slog bakhuvudet i gatan. De ställde sig sedan hotfullt runt om henne. När en man från oss försökte dra upp henne, fick han ta emot knuffar och slag.
Samtidigt måste tilläggas att många människor kom till vår monter under veckan och var positiva. Många förklarade sig vara Israelvänner, och vi fick ett antal nya medlemmar. Många kom också och lyssnade till Israels ambassadör och en representant för Simon Wiesenthal-centret när Jerusalemutställningen i tältet invigdes.
Tilläggas kan att en journalist höll ett föredrag om helt andra saker på en helt annan plats inom området på torsdagen. Han råkar vara av judisk börd. Nynazisterna kom in i tältet och betedde sig så hotfullt att en del åhörare flydde ut. I Göteborg dömdes samma vecka tre palestinska unga män skyldiga till hatbrott i samband med den anlagda branden mot en synagoga i Göteborg. I Malmö förekommer ständiga hot från islamister. De nazistiska angreppsmålen från 1930-talet känns igen, och mönstret är gammalt och känt, antisemitism, förföljelse av judar. Angriparna här och nu gör ingen skillnad på judar, judevänner, israeler och israelvänner. Vi har hot från minst tre håll, militanta unga muslimer, vänsterextremister samt nynazister.
Polisen har efteråt meddelat att de hade missbedömt hotsituationerna. Det är så dags att säga. Det tog tid innan de kom på plats vid våra incidenter. Detta trots att både riksorganisationen och vår lokalavdelning i förväg nogsamt hade informerat om hotbilden.
Detta om något visar att vårt vänskapsförbund verkligen behövs, och att vi därför givetvis måste återkomma till Almedalen.
Vänskapsförbundet Sverige Israel, Gotlandsavdelningen
Kerstin Jonmyren, ordförande