Det är ju så; i många år har Gotland varit ett epicentrum för mc-entusiaster, såväl för landsvägsåkare som för de som tävlar för att komma först i mål.
På 60- och 70-talet drog tävlingarna i speedway på Galgberget mångtusentals åskådare och Bysarna var under flera år att räkna med i den svenska eliten.
I dag är det Gotland Grand National som om höstarna lockar tusentals enduroförare till Tofta skjutfält.
Annat var det 1921, då kom 18 förare till start i den allra första motortävlingen på Gotland. Länsstyrelsen och landshövding Roos kungjorde: "Folk, håll er borta från vägarna".
Det är motorhistorikern Bengt Brolin som i sin bok "Gotlands motorcykelhistoria" berättar om denna tilldragelse.
Ramens ryttare tillryggalade lördagen den 20 augusti 1921 sträckan Visby- Klintehamn- Fidenäs- Hemse- Ala- Slite- Kappelshamn och sedan åter till Visby och målet vid Norrbacka, sammanlagt 236 kilometer.
Trots Länsstyrelsens oro handlade det inte om någon hastighetstävling. Upplägget var istället en tillförlitlighetstävling för att prova förarnas uthållighet och precision samt konsten att hålla fordonen i trafikdugligt skick.
Det gällde helt enkelt att pricka en förutbestämd idealtid.
Detta kunde vara utmanande nog. Som när ett bensinrör en bit bortom Klintehamn sprang läck på C.A. Gustafssons Cleveland. Han lagade det provisoriskt med en näsduk och tvingades sedan vända tillbaka till tätorten för att få läckan kirrad.
Och som när Knut Ahlér fick förgasarproblem strax före Hemse och krånglade i över timmen innan han åter fick fart på sin O.K.Junior.
Senare valde han, som ende deltagarna, att bryta tävlingen då han tyckte han fått för många prickar, det vill säga straff för att ha överskridit tiden.
Tävlingen, initierad av tidningen Gotlands-Posten, var naturligtvis en särdeles tilldragelse. Dels hade det alltså aldrig tidigare tävlats med motorer och dels var motordrivna fordon över lag ett rätt nytt fenomen.
Vid tiden fanns bara runt 115 motorcyklar på ön och antalet bilar var ungefär detsamma.
Ett av syftena med tävlingen var att råda bot på uppfattningen att motordrivna fordon inte var något för framtiden.
Nåväl. Tävlingen uppdelades i tre klasser – solomaskiner med 350 kubiks cylidervolym eller däröver, solomaskiner under 350 samt sidovagnsekipage – och anmälningsavgiften var 20 kronor.
Klockan 07.30 viftade lantbruksingenjör C.H.Wallér viftade i väg fältet inför en stor mängd åskådare vid järnvägsstationen i Visby.
När förarna åtta timmar senare gick i mål vid Norrbacka noterades att Wille Johansson vunnit den tyngsta klassen på sin Indian, klassen under 350 kubik togs hem av E. Christersson på sin O.K.Junior medan sidovagnsklassen vanns av K.J. Andersson och H. Olsson på en Hederson-maskin. Samtliga vinnare kom från Visby.
Bakom sig hade de storartade upplevelser, som frukost i trädgården vid Hemse hotell, fin och jämn väg vid Ala men desto mer gropig och dåligt underhållen mellan Kräklingbo och Anga.
Från tävlingen noterades inga intermezzon, en polis stod dock utposterad ovanför Snäckgärdsbaden och hojtade när han tyckte ekipagen tog sig fram för fort.
I samband med prisutdelningen på Stadshotellet en vecka senare beslöts att bilda en motorklubb och den 20 november 1921 såg Gotlands Motorförening dagens ljus.
En bit in på nya året, i april 1922, ordnade klubben den första automobiltävlingen på Gotland.