?Husbibeln? klar efter många års jobb

Huvudtiteln är ?Byggningar u häusar? och männen bakom det imponerande verket är byggnadsantikvarien Stefan Haase och fotografen Göran Ström.
Förvisso finns det en hel del böcker och skrifter med bilder och text om gotländska hus eller byggnader och byggnadsdetaljer. Men den där riktigt heltäckande och övergripande beskrivningen har saknats ändå tills nu. Stefan Haase, närmare presentation torde vara överflödig för de flesta gotlänningar, berättar i sin bok om husbyggande på Gotland från järnålderns kämpgravshus till våra dagars Gotlandsanpassade hus.
Andra husböcker framstår som rapsodiska inför denna ?bibel?.

?Haase har sagt...?
Sfefan Haase har i många år ägnat både sin arbetstid och sin fritid åt intensivt umgänge med den gotländska byggnadstraditionen. Som byggnadsantikvarie har han varit runt och tittat på allt som finns i form av byggnader och han har också otvivelaktigt haft - och han har - ett stort inflytande över den gotländska byggnadstraditionen.
? Haase var här och tittade och han sa...
Den repliken förekom vid vartenda, ja precis vartenda, hembesök undertecknad och fotografen Henrik Radhe gjorde när vi för några år sedan i GA publicerade en mycket lång serie med nedslag i den gotländska byggnadstraditionen.
När Haase talar så lyssnar man och tar till sig. Man och man emellan talas till och med om ?haasefiering? av hus.
Nu har alltså denna auktoritet och eldsjäl satt sig ner för att på ett populärt sätt beskriva öns byggnaders historia. Det känns nästan överflödigt att konstatera det: Det har blivit en mycket intressant bok.
Stefan Haase är känd som en lysande föreläsare. Nu kan det konstateras att han är bra på att berätta i skrift också även om han naturligtvis inte kan röra sig lika fritt med pennan som med rösten.

Träbyggarland
Det är inte utan att man studsar till lite inför den allra första meningen i bokens korta förord:
? Gotland är ett träbyggarland.
För det är ju så, vilket också konstateras senare i boken, att för många är sinnebilden av det gotländska huset ett stort vitt hus i två våningar.
Detta sinnebildshus är troligen från den epok som fick skjuts genom den viktiga stenhusresolutionen som kom till 1757. Resolutionen lovade befrielse från personliga skatter i tjugo år för den som byggde stenhus, vilket gjorde att byggandet av stenhus tog fart rejält.
Detta var historiskt sett det andra undantaget från trähusbyggartraditionen. Första undantaget gjordes på 1200-talet. Och lite märkligt är det väl att det är de två undantagen som kommit att dominera öns byggnadskultur. Konstaterandet att så är fallet blir till en spännande inledning av boken.
Uppgifterna om det tidiga byggandet är ganska koncentrerade men efter hand behandlas mer och mer av byggandet. När man närmar sig vår tid kan man läsa inte bara om byggningar (boningshus) utan även om mångfalden av det som kan kallas övriga byggnader på gården. Det gäller flyglar, bakbyggen, tröskhus, vagnsbodar, snickarbodar och strandbodar. Till och med en hundkoja har fått plats i det rika bildmateriealt. I särskilda kapitel behandlas också fattigt folks hus och 1900-talets villastilar. Det är för övrigt i kapitlet om fattigfolkets hus som det förekommer mest uppgifter om enskilda människor som bott i husen.
Tunar, vastar och grindar får också sina särskilda beskrivningar.
Det som man däremot inte får läsa om är de stora mängder av sommarhus som tillkommit på senare decennier. Några avarter av byggande ges heller inga exempel på.
Trädgårdar har man också efter visst funderande valt bort.
Fast nog finns det exempel på mindre lyckade byggen. Vid gårdagens presspresentation av boken fann Stefan Haase anledning att kommentera den skiss av den planerade kongresshallen som visats.
? Inte nog med att den är ful, den har fel färg dessutom, sa han.

575 färgbilder
Hur bra än en text är så kan den inte i lika hög grad som bilden berätta om byggnader. Detta har man tagit fasta på och fotografen Göran Ströms fina bilder är klart dominerande i boken. Han har med sin kamera i högsta hugg farit 1 870 mil på de gotländska vägarna för att hitta till husen, som skulle dokumenteras. Det är inte alltid det handlat om hela hus utan många gånger har det gällt interiörer eller byggnadsdetaljer. De bilder som finns med i boken har omsorgsfullt valts ut bland ett par tusen Ström-bilder tagna speciellt för detta projekt.
Det finns alltså ett överskott som förmodligen kommer att läggas i en databas.
Många av bilderna presenteras i stort format, det vill säga att de ligger över ett helt bokuppslag.
Så hårt har man prioriterat bilden att man i åtskilliga fall inte ens gett plats för en bildtext på samma sida som bilden. Ibland får man ägna sig åt att leta efter bildtexten som kan finnas flera sidor bort. Detta är inte någon bra lösning. Det är ett irritationsmoment.
Det som säkert kan uppstå frågor kring vid betraktande av bilderna är färgerna. Huvudparten av bilderna innehåller mycket färg. Det är både exteriörer och interiörer i många olika och kraftiga kulörer.
Sanningen är ju den - vilket också framgår av texten - att i den gotländska traditionen finns det mycket färger, i synnerhet på norra Gotland enligt författaren. Alltså finns de kraftigt färgade husen verkligen, även om de nu kanske blivit överrepresenterade i det här sammanhanget. Men det ligger lite i sakens natur att om man presenterar en bok med färgbilder så väljer man att ta bilder på färgrika företeelser.
Boken har formgivits av Helena Duveborg. Redaktör har varit Birgitta Radhe. Utgivare är Länsmuseet på Gotland och boken är tryckt på Godrings tryckeri i Visby.
Boken finns tillgänglig i handeln från och med lördag. Cirkapriset är 495 kronor.