I dag finns det rondeller som är käpprätt åt skogen

Vi synskadade vill att den så kallade Stockholmsmodellen ska bli norm också här på Gotland, sade Gösta Karlsson som tillsammans med bland andra Maud Åkesson och Signe Södergren, ordförande i synskadades riksförbund på Gotland, träffade samman med Lennart Klintbom vid rondellen utanför Söderport i Visby.
Stockholmsmodellen innebär att rondeller förses med övergångsställen som underlättar övergång för såväl rullstolsburna som synskadade.
Halva övergångsstället är slät med en avfasad kant som underlättar framkomligheten med rullstol eller rollator. Den andra halvan är försedd med en kant som sticker upp fyra centimeter. Den blir då en markering för oss synskadade, förklarade Gösta Karlsson.
Med en mittrefug i gatan blir övergången än bättre. En refug byggd mellan gatufälten bjuder inte bara tillfälle att hämta andan utan ger också möjlighet till orientering.
Trafikljus som inte fungerar, tryckknappslådor som sparkas sönder och otydliga markeringar vid övergångsställen skapar problem för gångtrafikanter. För synskadade förstärks problemen när man ska ta sig över gator.
Men det finns ljuspunkter, betonar Gösta, Maud och Signe. genom att bygga in refuger för gående i gatan, som här i rondellen vid Atterdags utanför Söderport, underlättar för oss och alla andra gående.
Ännu bättre vore förstås om refugen fick en vitmålad markering. och bäst vore dessutom om klivet ut från trottoaren i gatan fick en delvis upphöjd markering.
Med en delad trottoarkant, där hälften är avfasad och hälften höjs upp fyra centimeter, då kan vi ge våra hundar rätt kommando för övergång, konstaterar Maud Åkesson som tillsammans med sin labrador Vissy visar vägen.
Hon bor vid Norrondellen i Visby, en rondell som fungerar dåligt för synskadade. En annan illa fungerande rondell är den vid Norrgatt. Den byggdes för vänstertrafik och förändrades något i samband med högertrafikomläggningen, men är ändå inte bra.
Stockholmsmodellen för rondeller, med en markerad halva av övergångsstället är en bra variant som vi kommer att använda oss av vid den nya rondellen som byggs vid Skarphäll, konstaterade Lennart Klintbom.
Att bygga inrefuger vid övergångsställen och vid rondeller är också något som kommer alltmer i samband med om- och nybyggnation.
När den nya lagen kom om att stanna för gående vid övergångsställen gjordes en översyn av alla övergångsställen. Vi fotograferade och beskrev dem och har därefter tagit bort de farligaste. Ett exempel på en sådan akut åtgärd var att ta bort övergångsstället vid polishuset i Visby.
Bra att något händer. Vi synskadade på Gotland har ett gott förhållande till tekniska förvaltningen, replikerade Gösta Karlsson med en honnör till gatu- och markavdelningen och Lennart Klintboms insatser.
Han pekar på flera förändringar till det bättre som har gjorts, då särskilt i Visby. Ett exempel är den konstnärliga utsmyckningen i korsningen vid Solbergaskolan, i Siltbergs hörna, där stenklot har varit en fara för såväl gående som cyklande och bilburna.
De har tagits bort och kvar är nu stolpar, vilket är bättre. Nu hoppas vi på en enhetlig utformning av övergångsställen vilket underlättar orienteringen i trafiken, säger Gösta Karlsson.
Han noterar att de synskadade inte är någon enhetlig grupp. Gränsen för synskada brukar anges till 0,3, då får man ofta komma till syncentralen. Men synskadorna är individuella. Vissa har exempelvis problem med mörkerseende, för andra innebär ljuset problem.
Den vita käppen är en tydlig och bra signal och ett hjälpmedel som kan underlätta för de gående i trafiken. Men många synskadade går av olika anledningar utan käpp.
Bland det svåraste för en synskadad är att inte kunna hitta och orientera sig vid ett övergångsställe eller i en rondell. Enhetligheten viktig, poängterar Gösta, Maud och Signe.