"I dag har vi varit hämningslösa"
De var goda grannar i Ekeby och bildade en syjunta redan 1947.2007 träffas de fortfarande.Senast för att fira 60-årsjubileum. Men den gången lämnade de handarbetena hemma.
Foto: Bengan Zettergren
-I dag har vi varit hämningslösa, säger Ulla.
Alla från samma socken
Dem fem medlemmarna i syjuntan bodde alla tidigare på gårdar i Ekeby, och Anna-Lisa Nilsson, 80 år, och Maj Nilsson, 78 år, är fortfarande kvar i hemmasocknen. Men Ewy Smedberg, 81, har flyttat till Visby och Iris Pettersson, 74, till Lummelunda.
"Lilljäntan" Ulla kom med som 16-åring. Sammanlagt har de varit fler än 20 kvinnor, som deltagit i syjuntan under dessa 60 år. Men några har avlidit och andra har flyttat. De fem medlemmarna träffas varannan onsdag och den kvällen är så gott som helig.
Flera års överkast
-Juntan är allt. Vi har växt ihop genom åren och känner varandra mycket bra. Vi har delat glädje och sorg genom åren och nu är fyra av oss ensamma, säger Ewy.
De stickar, virkar och broderar och skänker sedan bort sina alster. Det blir dukar, brickband, kläder och en och annan strumpa, som förvandlas till julklappar och födelsedagspresenter, till barn och barnbarn.
-Jag stickar då mest sockor, säger Ulla och möts av ett skratt.
-Du har ju hållit på med ett säng-överkast i flera år, säger Ewy retsamt och Ulla suckar, det är ju så tråkigt!
Ewy själv stickar eller virkar gärna på kvällarna, framför tv-n, för då somnar hon inte.
Sparar i sparbössa
Men syjuntan gör så mycket annat också. De har under åren gjort många utflykter, till guckuskon på Hejnum haidar, Adam och Eva i Kyrkbingegrund i Gothem, runt Ringmuren med mera. De har varit på Gotska Sandön och på Stora Karlsö, inte att förglömma Slite skärgård.
-Och vi går på revyer, Ronekabarén, Närrevyn och Ormkvinnans barn bland annat. Vi har en sparbössa som vi stoppar pengar i när vi ses. Sedan gör vi något roligt för dem, säger Ewy.
Hur kommer det att gå med hantverksintresset i framtiden?
-De unga verkar ju inte ha tid att sitta ned och virka eller brodera. Och de vill ju varken ha duk på bordet eller gardiner för fönstren, säger Iris Pettersson.
De skrattar när de pratar om hur stora lokaler de skulle behöva för att rymma allt det de tillverkat under de 60 år som gått.
Prat, prat och prat
Men denna dag blir det bara prat. Och har de inte slutat än så sitter de väl fortfarande där.
För de har svårt att sluta när de sätter igång. Sällan skiljs de före midnatt.
Så jobbar vi med nyheter