I dag saknar nästan ingen KA 3
Bodilla lägger till med pendlare från Fårö. Sista morgonbussen har gått mot stan. Men det rör sig lite folk på samhället ändå. Skolbarn cyklar mot idrottshallen i Kustparken, de passerar Roy och reklam för filmen "Zuzu" och Bungehallen som skyltar med "färskt lamm alla dagar" och som har öppet från åtta till åtta.
I mitten av 90-talet, när hotet mot KA3 blev allt mer uttalat, gjordes en konsekvensbeskrivning över vad som skulle kunna hända om förbandet lades ned. Orten skulle förlora mer än 200 arbetstillfällen och den motor som hållit samhället igång i många år. I utredningsföretaget Infraplans konsekvensbeskrivning från 1996 kan man bland annat läsa:
"Eftersom Gotland som helhet och norra Gotland i synnerhet är geografiskt och storleksmässigt mycket avgränsade arbetsmarknader kan en kraftig neddragning av Fårösunds marinbrigad förväntas ge betydande befolkningsutflyttning".
"Mellan 420 och 455 personer förlorar minst en av familjens utkomster på Gotland", skriver man. Och då räknade man ändå bara med de familjer som hade direkt anställning på FMB. Vidgade man blicken och såg på alla de verksamheter som indirekt var beroende av försvaret så skulle ytterligare mellan 80 och 120 personer, plus alla deras anhöriga komma att beröras.
Det handlade inte bara om arbetstillfällen. Högstadieskolan i Fårösund, skulle läggas ned. Fårö skola likaså. Och eftersom KA3 också skapade ett underlag för verksamheter som bibliotek, vårdcentral, affärer och föreningsliv, så räknade man med att också den offentlige servicen skulle påverkas rejält.
När många sedan skulle vilja flytta så skulle de få svårt att bli av med sina fastigheter:
"Till följd av arbetsmarknadseffekterna får den begränsade bostadsmarknaden en kraftig utbudsökning, vilket försvårar möjligheterna att sälja och ger betydande privatekonomiska förluster. Effekterna på bostadsmarknaden innebär en låsning för arbetslösa som vill flytta för att få nytt arbete, vilket förlänger arbetslöshetstiderna."
Så gick KA3 i graven och livet skakades om rejält för alla de som arbetat där. Men i dag, fem år senare, ser det ut som att det har ordnat sig för de allra flesta. Arbetsförmedlingen har ingen särskild statistik över arbetslösheten på norr, men flera arbetsförmedlare som jobbat med före detta KA3-anställda är överens om att det inte kan vara mer än ett 10-tal personer som ännu inte fått nya jobb.
Och för samhället Fårösund har effekterna inte alls blivit så negativa som man befarade.
Biografen lever. Biblioteket likaså. Och både skolan på Fårö och högstadieskolan i Fårösund finns kvar.
Christina Gustafsson på skolexpeditionen plockar fram siffror över hur elevunderlaget har fluktuerat under åren. Den där sommaren strax innan nedläggningen, när elevantalet borde ha minskat, då minskade man bara med fyra elever.
- Överstens barn flyttade, sedan kan jag inte minnas att det var så många fler, säger Christina Gustafsson.
Elevantalet på Fårösundsskolan har visserligen fortsatt att minska sedan dess, men man följer ändå bara samma trend som gäller i många andra skolor runt om på ön.
Och befolknings-siffrorna talar samma språk:
Visst har folk flyttat. Till en början var det väldigt många hus till salu i Fårösund med omnejd. Men någon verklig avfolkning har det ändå inte blivit tal om.
Vid årsskiftet 1999/2000 bodde 5 482 personer i de nordligaste socknarna (Fårö, Bunge, Fleringe, Hall-Hangvar, Lärbro, Rute och Othem). Vid det senaste årsskiftet uppgick befolkningen till 5 387 invånare. Befolkningsminskningen med knappt hundra personer ligger i nivå med den befolkningsminskning som under samma tid har skett i Gotlands sydligaste socknar.
- Det är faktiskt inte så stor skillnad mot förr här i Fårösund. Det har i alla fall inte förändrats till det sämre, konstaterar Stig Gustafsson som håller på att reparera en brygga nere vid stranden tillsammans med sin son Bjarne.
Stig var civilanställd på KA3, men slutade några år innan nedläggningen. Han minns stämningen i samhället då, för fem år sedan:
- Vi var väldigt pessimistiska i början, men sedan har det flutit på rätt bra.
Hur kan det komma sig att det inte märks mer att ett litet kustsamhälle har förlorat sin stora arbetsgivare och "motor"?
Livet går bara på. Ingenting händer. Resultatet av den här ekvationen ser ut som ett mysterium.
Lasse Ljung som är ordförande för UNG, Utveckling norra Gotland, tycker också att det är lite underligt, men han håller inte med om att "ingenting har hänt".
När KA3 försvann fick nya krafter möjlighet att spira.
Verksamheten i "Kustparken" som KA3:s område ju kallas nuförtiden, ger en bild av det nya Fårösund som rymmer både förtagande, kultursatsningar och utbildningar. På Kustparken samlas flera småföretag, Kustateljén och den nya Folkhögskolan. Här finns också en idrottsanläggning som drivs vidare i privat regi och mycket, mycket annat.
Men också utanför Kustparken har det blivit fart på företagandet.
- Att KA försvann blev nog en spark i häcken som vi behövde här på norr. Folk började engagera sig och samarbeta och man fick mycket gjort. Genom Vasallen och Kustparken kom mycket till stånd. Vasallen gav lite statlig trygghet åt samhället. Men det har hänt mycket annat som är positivt också: Furillen har kommit till och Fårösunds fästning. Och i Valleviken i Rute har vi byggt och grejat. Och Gotland Ring... Även om det projektet inte blivit så stort som man hoppades från början så kan det på sikt komma att generera en hel del. Det som är byggt är ju byggt.
Och den verkliga kicken för Fårösund just nu är Nimbus som etablerat sig i KA3:s gamla varv. Just nu sysselsätter Nimbus 25 personer, men innan sommaren har kommit räknar de med att ha 60 anställda.
Lasse Ljung saknar inte KA3. Tvärtom har nedläggningen öppnat för nya möjligheter, tycker han. När norra Gotland klassades som skyddsområde var militärens grepp om norr kompakt. Att utveckla turistföretag i en sådan miljö var nästan omöjligt. Alla utlänningar var ju tvungna att vända om vid Rute kyrka. Men också efter det att skyddsområdet försvann så levde Fårösund under KA3:s dominans:
- Många av Fårösunds förtjänster doldes av försvarets anläggningar och hela Fårösund fick en tråkighetsstämpel över sig.Det var grått och grönt och avstängt överallt, minns Lasse Ljung.
Det är faktiskt ingen av de som vi träffar i Fårösund den här onsdagen som tycks sakna KA-tiden.
Ulla Karlsson som går ut för att hämta posten i sitt nybyggda hus vid Strandvägen är glad över att den tiden är över, trots att hennes egen man var en av de som hade jobb på KA3. Ulla, som är född och uppvuxen i Fårösund, har aldrig gillat militärsamhället. Militären skapade ett uppdelat samhälle. Dels geografiskt, genom att stora delar av Fårösund blev oåtkomliga bakom höga stängsel, dels genom att befolkningen delades in i olika grupper. Långt tillbaks i tiden lär överstens fru ha fått gå före i affärskön. Så var det inte på senare år, men lite av det där levde ändå kvar, tycker Ulla:
- Det var väldigt uppdelat. Militärer och civila umgicks inte och jag växte upp med att höga militärer var lite "finare folk".
- Och KA3 fanns med överallt och de skulle frågas om lov i alla möjliga sammanhang. Visst var KA3 en resurs, men det är skönt att se att nu, när de inte finns kvar här längre så klarar vi oss ändå.
Ulla Karlsson och hennes man Tommy vågade sälja den gamla villan och bygga nytt, trots att Fårösund befann sig i en bräcklig brytningstid.
- Vi var säkra på att det skulle bli ett lyft för Fårösund om KA3 försvann!
Och så här långt ser det ut som om Ulla och Tommy Karlsson gjorde en riktig bedömning. Priserna på hus i Fårösund har stigit rejält. Just nu lär det bara finnas två hus till salu här i samhället.
Stig och Bjarne Gustafsson har fått sällskap av Tommy Mehlqvist, Stig Bjäremo och P-O Grönlund nere vid bryggan. De resonerar kring villaprisern
Så jobbar vi med nyheter