För att prata datorer och hennes just genomförda resa till Las Vegas.
Nämligen: två år i följd har Sandra varit en av tre vinnare i den internationella webdesign-tävlingen The Mix Contest i datorjätten Microsofts regi. Förstapriset? Jodå: fri resa och tre nätters boende på Venetian Resort Hotel i Las Vegas och dessutom deltagande i företagets stora internet-konferens där.
Det är bara ett par dagar sedan hon återvänt till Gotland när vi ses. Hon vet inte riktigt vad som är morgon och vad som är kväll, jet-lagen sätter sina spår i de flesta.
Vi träffas på kontoret i södra Visby. Här driver hon företaget Mexond tillsammans med pojkvännen Christoffer Jäll, som också följde med på USA-resan. Men han är någon annanstans nu. Bortkörd från jobbet, kanhända.
Sandra frågar om jag vill ha kaffe men jag tackar nej, vill inte störa min koncentration. Tänker, när jag förbereder intervjun, att det här kan bara gå åt skogen. Datorer är inte precis min grej, nämligen.
Så vad ska jag fråga om när jag så att säga inte vet vad som finns att fråga om?
"Det var helt skumt"
Jag bestämmer mig för att skita i det, att inte ge mig in i detaljer alls. Av ren självbevarelsedrift.
Och för nördar - Sandra kommer under intervjun att säga att hon är en sån, en nörd - finns det ju bevars andra magasin att fördjupa sig i.
Berätta, Sandra, vad gjorde du för att vinna priset?
- Alltså, Microsoft hade en tävling där vem som helst i världen kunde vara med, jag omdesignade den här konferensens hemsida och...de tyckte tydligen det blev bra...nytänkande.
Ja, uppenbarligen...och för andra året i följd.
- Ja, precis...det är ju helt otroligt egentligen.
Hur reagerade du när du fick beskedet, minns du?
- Det var ju fantastiskt...det var en av domarna som mejlade till mig, ungefär "har du sett att du vunnit?"...jag gick bara runt, runt på kontoret och kunde knappt tro det, det var helt skumt...overkligt...jag trodde ju verkligen inte jag skulle vinna, inte en gång till.
Sandra tycker om att resa. Som liten var hon, som hon säger, på "alla öar där nere": Mallorca, Kanarieöarna, Kreta...många solsemestrar med familjen. Att resa, se och uppleva nya saker är ett sätt att må bra, tycker hon.
Hon svarar så på frågan "vad är viktigt i ditt liv?".
- Att trivas med det man gör...just nu är det väldigt mycket med företaget...och så att resa. Det tycker jag mycket om. Men det stora intresset är ändå data...så är det, haha...det är mycket datorer.
Du reste till Las Vegas i fjol för första gången. Kommer du ihåg vad du förväntade dig?
- Man hade ju sett lite på tv...man hade väl en bild av hur det skulle vara...allt neonljus och sånt...
Inget spelande
Och hur är det? Berätta för mig som aldrig varit där.
- Det känns inte som en riktig värld...folk åker dit och lever fejkliv ett tag, det är som amerikanarna säger "det som händer i Vegas stannar i Vegas"...allt är som på låtsas.
Du menar det?
- Ja, verkligen...The Strip är grymt med all neon, alla fontäner...men det mesta sker inne i hotellen, där finns allt, restauranger, köpcentrum, casinon...som hotellet där vi bodde, The Venetian...
...ett bra hotell, va?
- Definitivt, det var helt klart ett bra hotell...det var inrett som Venedig med kanaler och broar och gondoler som åkte omkring och deras standard-rum...det var rena lyxen.
Före intervjun, för att komma i nån slags stämning, lägger jag ZZ Tops Viva Las Vegas i cd-spelaren. Jag kunde valt Martin Stenmarcks Vegas-dänga, men gör det inte, jag åker med de gungande skäggen istället.
Och så slår jag upp Las Vegas i Nationalencyklopedin:
Las Vegas (lq:svei´ggs), stad i sydöstra Nevada, USA; 540 100 inv. (2005), i storstadsområdet 1,9 milj. inv. USA:s snabbast växande storstad utanför Florida. L. är ett stort nöjescentrum och känt som "spelstaden". En mängd spelkasinon, lyxhotell m.m. har byggts upp, bl.a. längs en del av infartsvägen från Los Angeles, The Strip.
Det talar väl sitt eget kortfattade men ändå tydliga språk, det.
Blev det nåt casino-spel?
- Nej, haha...vi hann aldrig. Man jag hade gärna velat göra det, i alla fall testa en gång, kanske en enarmad bandit. Men det blev aldrig av.
Ett ovärderligt nät
För tre år sedan tog Sandra Krantz, som växt upp i en villa i Fröjel med katter, hästar, höns och två syskon, studenten efter tre år på bildestetiska linjen på Säve.
Det var en häftig dag, säger hon. Glad och känslofylld, mycket skratt och skrän.
Först efteråt kom melankolin, insikten om att en epok i livet faktiskt var över.
Men någon ovisshet var det knappast tal om. Sandra och pojkvännen hade redan börjat skissa på det egna webdesign-företaget, leka med idéer, framtidsscenarier.
För att det skulle bli datorer...nåt annat alternativ fanns inte, säger hon.
Det är det här du vill göra?
- Helt klart...för tusan.
Varför?
- Det är så kul...man skapar, man hänger med vad som händer, det dyker hela tiden upp nya saker, allt det där tillsammans, det är hur kul som helst, att vara mitt i det.
Jag förstår just ingenting, särskilt inte när hon ger sig in bland domäner och portaler och annat som jaginte ens brydde mig om att anteckna.
Hon tycks även inse min begränsning, säger bara:
- Internet är så fruktansvärt bra, jag kan räkna upp oändligt med underbara saker som internet bidragit med. Nog för att det finns dåliga saker också, men det är snarare på grund av människor som missbrukar det...bara de enkla sätt man kan få kontakt med människor runt hela världen är ovärderlig.
Sandra Krantz säger att hon lever ett nätbaserat liv. Betalar räkningar, lagrar digitalfoton, lyssnar på musik, radio...strax innan jag kom hade hon P3 Rockster i webradion.
Dessutom träffade hon sin pojkvän via nätet!
Det är för bra för att vara sant.
Och naturligtvis är det då inte heller hel och hållen sanning.
- Det var när vi gick på Säve, jag åkte från Fröjel och han från Tofta och han hade sett mig på bussen...
...så det var ingen dejting-sajt, alltså?
- ...nä, men han tog faktiskt första kontakten med ett mejl, haha. "Hej" kom det plötsligt, utan att jag visste vem det var ifrån. "Hej" svarade jag...och så blev det som det blev.
I dag är Sandra och Christoffer sambor och dessutom kolleger. Och jodå, det händer att de tar med sig jobbet hem.
- Man tar med en bärbar dator och sen sitter man och diskuterar...det blir ju så, det är inte bara ett jobb, det är vårt största intresse, data, design och sånt...fast jag har faktiskt börjat spela lite tennis också.
En hel väska full med godis
Kontoret är nogsamt inrett, färgerna går i vitt, grått och svart. Annat var det i Vegas...där var allt stort och grällt. Hon visar några foton på datorn, ett par av dem lånar hon sen ut till den här artikeln.
Jag frågar vad hon köpt med sig hem från resan. Tänker "en klänning" eller "ett par skor", tänker "en ny server". Tänker inte "en resväska full med godis".
Det borde jag gjort.
- Vi stannade hos bekanta i Washington DC på hemvägen och gick in på Wallmart, en jättevaruhus-kedja, och köpte en resväska full med godis.
Näe, det gjorde ni inte.
- Jo, det är sant, en hel väska, vi var rädda vi skulle få betala övervikt med det klarade sig.
När vi kommer ut sen och säger "tack och hej" luktar det vår i Visby, träden är på väg att slå ut. Jag frågar hur det luktar i Las Vegas.
Hur luktar det där, Sandra, berätta? Ta oss med?
- Ja, vad ska jag säga...men det luktade allt annat än Sverige...vårt hotell luktade speciellt, en dov men ren lukt...en lukt som får en att längta tillbaka till det där overkliga lyxlivet.
* * *
När jag skriver den här texten funderar jag på det där med tennis. Undrar om Sandra ofta går på nät även där?