I farsen kan chefen leva ut
Aldrig tidigare hade han ägnat sig åt teater och att han började, var en ren tillfällighet.
- En kille hade fått förhinder och jag blev tillfrågad av en kompis att vara med. Jag tyckte att det var jättekul, säger Philip Stagg.
Han fick mersmak och sedan dess har Philip Stagg medverkat i så gott som varje föreställning med amatörteatersällskapet från Väskinde, den socken där han sedan mitten av 90-talet är bosatt.
I år spelar han huvudrollen i farsen "Kuta och kör", som har premiär den 13 januari.
- Jag gillar fars för att det är snabbt, det händer mycket, säger Philip Stagg.
Till vardags arbetar han som personalutvecklingschef på Svenska spel, ett arbete som ställer krav på seriositet.
- Jag arbetar mycket med rekryteringar och för dem som jag träffar är det ofta en jobbig och spänd situation, då kan man inte sitta och larva sig, inte som David Brent i "The office".
På scenen, däremot, kan han få utlopp för sina galenskaper.
- Här kan jag bara blåsa på, ju mer jag spelar ut, desto bättre. Det är som ett andningshål. Det här är en grej som jag gör för mig själv, inte för min fru eller för min son, utan bara för mig, säger Philip Stagg.
Att kombinera yrkesliv, familjeliv och amatörteatern, fungerar inte alltid. Några gånger har Philip Stagg fått tacka nej till att medverka i föreställningar, fjolårets musikal, "Anything goes", är det senaste exemplet, och då har han verkligen saknat det.
- Mest saknar jag det när det är premiär och jag ser de andra stå där. Då tänker man att jag kunde ha varit där, säger Philip Stagg.
Att ägna sig åt amatörteater är krävande och vägen till en färdig föreställning lång. Redan i månadsskiftet september-oktober börjar repetitionerna, först en gång i veckan och sedan oftare och oftare, ju närmare premiären det lider.
- Det är ett ganska hårt arbete och det tar mycket tid. Det är ofta intensivt, men det är häftigt att göra det här tillsammans med andra människor. Ingen är ju ensam på scenen, alla måste göra sin del, säger Philip Stagg.
Att repetera en pjäs innebär, till en början, oändliga timmar av tragglande.
- Sen kommer stunder då man har flyt. Det handlar inte bara om att läsa repliker, det krävs så mycket mer för att det ska vara roligt för publiken. I fars är det mycket "slapsticks", munhugg som blir roligt. Det är häftigt när det blir bra och när publiken uppskattar det.
Det är mycket som ska stämma för att en föreställning ska bli riktigt rolig.
- Generellt är det nog tajmingen viktigast, man spelar ju aldrig ensam och måste hitta ett flyt tillsammans. Det är det som är skillnaden mellan om det blir jätteroligt eller bara sådär roligt.
Att stå på scen, beskriver Philip Stagg som en skräckblandad förtjusning. Till en början finns alltid en stark rädsla och nervositet, i synnerhet på premiärkvällen, för att råka snubbla eller glömma sina repliker, men sedan vänder det.
- Det är otroligt roligt när man kommer igång och alla farhågor blåser bort, säger Philip Stagg.
Varför söker han sig då till rampljuset?
- Någonstans, ytterst, tror jag att det handlar om bekräftelse, att få stå på scen. När man spelar fars får man direkt feedback av publiken.
Philip Stagg är van vid att i andra situationer tala inför människor.
- Jag jobbade tidigare som militär och har ingen rädsla för att stå framför folk, jag har inte svårt att uttrycka mig, men att spela teater är inte att vara sig själv, det är inte jag som står på scen, utan min rollfigur.
En stor del av skådespeleriet är just att få fatt i och lära känna sin rollfigur.
- Vi gör mycket av det tillsammans. Vi sitter och pratar om karaktären, vad den jobbar med, vad den tycker är roligt och hur den är i relationen till sin partner, hur karaktären i grunden är som person. Vi bollar de här frågorna tills man känner att där, där är det rätt. Då är det också lätt att förhålla sig när man spelar. Vi är amatörer allihopa, men man försöker ändå att utveckla sig själv, säger Philip Stagg, som allra helst gör fartfyllda och komiska rollfigurer.
- Jag gillar att spela intensiva människor, jag är intensiv själv, så jag har ganska lätt för det. Jag gillar fars, det händer mycket där, jag skulle nog inte vara någon höjdare i en pjäs av Tjechov.
Så jobbar vi med nyheter