Över 80 gotlänningar har avlidit i covid-19, den senaste farsot som drabbat ön. Men att Gotland drabbats av betydligt värre katastrofer förstår man när man läser ”Bot & bättring”, den 95:e årgången av Gotlands Museums årsbok. Vad är väl vår tids pandemi mot den asiatiska böldpesten, som drabbade ön 1711. Jeremy Hardy skriver om hur den kom med återvändande båtsmän. Södra Gotland drabbades hårt, men även Visby. Av stadens cirka 2 000 invånare dog 459.
Att människor i alla tider försökt bota plågor förstår man av professor i osteoarkeologi Sabine Stens artikel. I arkeologiska ben hittar hon spår av levande, tänkande och kännande människor, och naturligtvis berättar skeletten om forna tiders sjukdomar och läkekonst.
Hennes artikel inleds med en vacker bild av ett kranium med ett runt hål, ett exempel på trepanering. Det var ett sätt som sannolikt användes för att minska trycket på hjärnan. I benen kan man även hitta spår av sjukdomar som lepra, artros, tuberkulos, och med hjälp av dna har forskarna kommit ännu längre med att analysera hälsa och ohälsa hos människor som levde för tusentals år sedan.
Arne Lundberg, överläkare i ortopedi, har sedan han flyttade till ön intresserat sig för gotländsk medicinhistoria. Under Visbydagen guidade han intresserade för att berätta om hur stadens sjukvård utvecklats. Nu skriver han om medeltidens sjukvård, och i en annan text berättar han om krigssjukhusen på Gotland.
Maria Gustavsson arbetar som ST-läkare på vuxenpsykiatrin i Visby, och har intresserat sig för den psykiatriska vårdens historia på ön. Den har sedan länge haft sitt fäste i norra Visby. På det som kallades Nybergska åkrarna byggdes S:t Olofs sjukhus, som invigdes 1937 med plats för drygt 200 patienter. En ändrad syn på vården, och med det nya lagar, har förändrat behandlingsmetoderna. För att beskriva förändringarna de senaste decennierna har Maria Gustavsson intervjuat äldre kollegor.
I Gotlands Museums samlingar finns en grön handväska fylld med bland annat medicinska recept. Den tillhörde Sigrid Engström, som var Gotlands första kvinnliga läkare. 1898 öppnade hon privatpraktik med adress Valvgränd 3 i Visby. Sigrid var född och uppvuxen i Stockholm, men kom till Gotland när maken Wilhelm Suno Engström blev häradshövding i Visby.
Artikeln om Sigrid Engström har museets chef för samlingar och arkiv, Johanna Pietkiäinen, skrivit. Hon återkommer i årsskriften med en text om hur syfilis frodades under 1800-talet, och vilken behandling som fanns att få på Gotland.
Owe Ronström, professor emeritus i etnologi, skriver om folklig läkekonst. Varifrån kom sjukdomarna, och hur kunde de botas? Farsoterna kunde komma utifrån, från något väsen eller ande. Boten kunde vara att uppsöka någon magisk plats, till exempel ett träd med en hålighet som man kunde dra en person genom. En sådan kur kallades smöjning. Owe Ronström tittar även djupare i de ofta anlitade botarnas verktygslådor, och hittar likben, dödmull, likkistespik och andra suspekta redskap.
Även om likben och spikar från likkistor inte är aktuellt längre, finns det annat från den folkliga läkekonsten att ta fasta på. Läkeväxter har använts i alla tider, och har länge fascinerat apotekaren Maria Ahlsten. Nu skriver hon om läkeväxter som kan göra nytta än i dag, och passar samtidigt på att framhålla apotekaren Stig Ekström som sin läromästare.