I Martebo håller man gengasgrytan kokande Alla har de sina egenheter och trilskas på olika vis

Gotlands veterantraktorklubb, som startades 1995, har tre helger i följd visning för entusiaster och den intresserade allmänheten av några av de många klenoder som klubbens 80-talet medlemmar har uppställda runt om ön på sina gårdar.
På lördagen var man hos Stig Nylander med de lika intresserade sönerna Håkan och Thor vid Binge gård i Martebo. Nästa helg fortsätter man hos Ingemar Jonsson, Myrmanstorp, Hörsne och 25 oktober är man vid Kyrkebys, Hablingbo.
Efterhand som traktorerna kom i gång fylldes gårdsområdet av den för entusiasterna så ljuva motormusiken.
Att höra ljudet är en viktig del, menar Ingemar Jonsson. Själv har han 35 veteraner i sin samling.
Traktorer som han efterhand hittat runt om på ön efter tips etc. Men nu räknar man med att så gott som samtliga "gamlingar" som har funnits kvar är omhändertagna och räddade till eftervärlden. (Öns äldsta finns på Jan Janthes bilmuseum, den är av årgång 1913).
10-12 av dem är lätta att skrämma i gång.
För man måste vara rejält mekintresserad för att få liv i veteranerna. Alla har de sina egenheter och trilskas på olika vis. Inte minst de gengasdrivna från kristiden under andra världskrigsepoken.
Ett hål i gengasaggregatet måste exempelvis svetsas igen innan Casetraktorn kunde köras i gång i lördags. Och att få i gång ett sådant aggregat är en vetenskap i sig.
<span class=MR>Gengasdrift</span>
"Bensinen" utgörs av björkvedskubbar som töms i behållaren. Sen tänds (går bra med vanliga stickor/tändare även om de ännu går att få tag på särskilda, kraftiga gengaständstickor) fotogenindränkt papper på och processen att omvandla veden till brännbar - giftig - gas påpbörjas. Något som tar tre-fem minuter. Startfläkten börjar ljuda och lätet påminner om ett startande flygplan. Om det är klart testas med tändsticka framför avgasröret, tar det eld är det grönt. Sen är det - förhoppningsvis - dags att köra i gång traktorn.
Stig Nylander är en riktig gengasentusiast. Så pass att han till och med försett en modern traktor, en Zetor -75, med gensgasggregat bara för att se om det fungerade. Det gjorde det.
Sin första traktor, givetvis en Case med gengas, köpte Stig 1941 och fick levererad på julafton. Sen har traktorerna avlöst varandra i gårdens drift och när de lämnat aktiv tjänst har de övergått till att fungera som veteraner. Sju Case finns det i dag i samlingen, den äldsta försedd med rejäla järnhjul.
Den var förstås avsedd att bara gå i åkern och slirade aldrig men jag körde den också någon gång på väg och det stötte ordentligt, erinrar sig Stig.
Han tycker att det är viktigt att hålla veterantraktorerna i fungerande skick.
Jag vill att de skall fungera och kunna gå i åkern som det var avsett när de var nya.