I trygghet
Jättevågen skilde Kaj och Ing-Marie Svensson åt. Han sköljdes in i ett vattenfyllt skjul och räddade sig genom att slå sig igenom plåttaket. En stund senare blev det även hustruns räddning. ? Jag såg ett ljus och sam mot det, berättar hon. I går kom de hem till anhörigas trygga famnar.
Tårar glittrar i trötta ögon och tryggheten i varandras närvaro är påtaglig. Lättnaden är enorm. En skräckfylld väntan har satt sina spår.
När makarna Kaj och Ing-Marie Svensson kommer in genom skjutdörrarna blir det alldeles tyst. Tiden verkar stanna. Så går de fram en efter en och kramar om dem.
De står så länge. Gråter mot varandras axlar, ser varandra i ögonen och kramas igen.
Röda rosor hamnar i brunbrända och såriga händer. Så småningom bryts tystnaden av en nästan ofattbar historia.
Kaj och Ing-Marie bodde vid Khata beach och borde ha klarat sig väl från jättevågen. Men just på söndagen, katastrofdagen, var de på utflykt på Phi Phi island...
De satt vid ett café i hamnen tillsammans med en annan gotländsk familj, Anders Lindblad med hustru och två barn.
? Plötsligt försvann vattnet. Båtarna låg och skramlade på havsbotten, berättar Kaj.
De släppte allt de hade och sprang för sina liv. När jättevågen rasade in skildes makarna åt och trycktes ner under vattnet.
Kaj och en thailändsk kille spolades in i en liten strandbod, som snabbt vattenfylldes. Tillsammans lyckades de i panik slå sig igenom aluminiumtaket och ta sig upp.
Ing-Marie sköljdes omkring och drevs bland annat på av ett skrivbord. Hon försökte ta tag i det, men i stället tippade det över henne.
? Så sköljdes jag in i en bod. Vattnet steg ända upp till nocken, så jag var helt under vatten. Jag dök och hamnade i en annan bod. Där såg jag ett ljus och sam mot det.
Ing-Marie hade hittat samma hål som Kaj bara ögonblick tidigare hade rivit upp.
? En thailändsk tjej hjälpte mig upp. Då såg jag Kaj på taket intill, berättar Ing-Marie och ser på sin make med tårfyllda ögon.
Hans ögon blänker de med, när han berättar att det först blev alldeles tyst och stilla.
? Så hörde jag någon gråta. Sedan började folk ropa ut namn.
Så småningom, efter en timme, hade vattnet sjunkit undan så pass att de kunde ta sig ner. Av familjen Lindblad fanns inga spår.
? Vi trodde att de låg fastklämda under all bråte. Vi såg händer som stack fram och tänkte att... Hu, det var så hemskt! säger Ing-Marie.
Vännerna påträffades dock igen. Först Anders, sedan de övriga. Alla hade de överlevt. Kaj och Ing-Marie hade skärsår och hon har förmodligen spräckt något revben.
Familjerna evakuerades med båt och fick nya pass, A4-ark med officiell stämpel, från det svenska konsulatet i Phuket. Sonen Daniel förde över pengar till ett konto så de kunde köpa biljetter för 13 000 kronor styck.
Nu är båda familjerna hemma på Gotland igen.
Så jobbar vi med nyheter