I värsta fall blir det gödsel av berget av sockerbetor
400 ton sockerbetor för mycket! Sommarens rekordskörd har gett Mats Kolmodin i Hörsne en småsur eftersmak av den söta rotsaken. När han sålt sin kvot till Danisco sitter han på ett berg av betor utan mottagare. I bästa fall hittar han någon som, mot all förmodan, inte fyllt sin kvot så han kan sälja dem. I sämsta fall blir betorna gödsel, vilket innebär att frö, sådd och skörd plöjs tillbaka ner i jorden utan att ge en krona tillbaka.
Efter fjolårets torra sommar och en efterföljande mager betskörd var det med liten marginal han klarade av att fylla sin sockerbetskvot. I år hade han och många med honom emellertid garderat sig.
Ytterligare 6 hektar mark, totalt 54 med 70000 betplantor per hektar, skulle väl säkra årskvoten på 315 ton socker? Omräknat i betor blir det runt 2000 ton, beroende på sockerhalt.
Jo, den gjorde det. Med råge.
Gynnsamma växtförhållanden med lagom mängder sol och regn resulterade i en rekordskörd. I september började Mats plocka upp vad som skulle visa sig bli totalt 2600 ton betor.
När merparten av hans kvot fraktats via Klintehamn och Simrishamn till Daniscos sockerfabrik i Köpingebro i Skåne, återstod runt 700 ton.
<span class=MR>Inte ensam</span>
Han är långtifrån ensam om det i övermått goda resultatet. Betinspektör Marek Jönsson vet inte hur stor överproduktionen på Gotland är, men konstaterar att fjolårets skörd var 35 ton per hektar. I år hamnade det på 45 ton samtidigt som många sått mer än i fjol.
Överproduktionen är det givna samtalsämnet på bygden, säger Marek. Man ska ju inte gråta för att man lyckats, men i det här fallet har det faktiskt fört med sig vissa problem.
Knappt hälften av Mats kvarvarande betor ska förvisso säljas till Skåne inom ramarna för hans A- och B-kvot, mängder som fastställs och beställs från varje betodlare. Ytterligare några ton kan placeras i en så kallad C-kvot, en sockerbuffert utifall nästa års skörd skulle bli sämre än väntat.
Då återstår ändå drygt 400 ton betor.
Nu ligger de lagrade på Mats gård, inramade av en halmmur som skydd mot regn och kyla. Förruttnelseprocessen har redan satt igång, men den är av godo eftersom den alstrar värme utan att förstöra sockerhalten. Så kan de ligga till framåt våren om det blir nödvändigt, så det är inte tiden som är det främsta problemet.
Det är bristen på efterfrågan. Eftersom betodlare Sverige runt har fyllt sina kvoter är priset i bott. Danisco kan ta emot mer betor, men då får Mats själv betala frakten. Kilopriset inräknat skulle det kosta honom runt 50000 kronor plus utlägg för frö, sådd och skörd.
Det känns mindre aktuellt, konstaterar Mats. I det här läget handlar det om att slippa kostnader.
<span class=MR>Minimal inkomst</span>
Oförutsedda utgifter välkomnas icke i ett läge där årets skörd genererat avsedda inkomster och årets balansräkning går ihop.
Ett alternativ, det Mats hoppas mest på, är att någon betodlare inte ska ha kommit upp i full kvot och vill köpa en större mängd. De låga priserna skulle ge honom minimal inkomst, men å andra sidan slipper han själv betala för att bli av med överskottet. I veckan satte Mats in en till salu-annons, men ännu har ingen ringt. Gotlands betodlarförening har dock koll på kvoter kontra produktion och snart bör slutresultatet stå klart, så de kan tipsa Mats om eventuella luckor.
Det verkar finnas lite sug på Sudret, men här på norr verkar det vara kört, säger Mats.
Fast där spelar faktiskt tiden roll; årets betkampanj stänger portarna den 10 december, så då är det alternativet kört.
Att sälja till odlare på fastlandet är heller inget alternativ, eftersom kvotsystemet gör att betorna då först måste fraktas till den region som sedan ska väga in dem i Skåne! Ekonomiskt ogenomförbart, med andra ord. Mats vet han försökte nämligen med samma variant i fjol, fast omvänt...
Ett annat, mindre attraktivt alternativ är att betorna blir djurfoder. Då måste de tvättas och sönderdelas och för det krävs både tid och arbete, vilket kostar mycket och ger lite.
Ett sådant här år när det är fullt av mat överallt så är marknaden död.
Mats egna tjurar, ett hundratal, kan förvisso äta upp en del vilket skulle innebära en liten besparing på fodersidan.
Är de jävliga kanske de får i sig 100 ton, funderar Mats.
Då återstår, minst, 300 ton sockerbetor.
<span class=MR>Kompost</span>
Ett tråkigt men troligt slut är att de flyttas till en avskild plats och blir liggande som kompost fram till nästa sommar, då Mats får frakta ut dem på åkrarna och plöja ner dem som gödsel.
Då får jag i alla fall tillbaka gödselvärdet. I slutändan är det nog där de hamnar.
Några alternativa användningsområden kan Mats inte komma på. Varken i smakliga recept eller som alternativt bränsle.
I väntan på sitt ännu okända öde vilar betorna täckta av en gigantisk presenning.
Betor, nån? Årets rekordskörd har resulterat i högvis av sockerbetor utan mottagare.
Överflöd. Mats Kolmodin i Hörsne är en av flera gotländska betodlare med samma problem. Han vet inte vad han ska göra med 400 ton överproducerade sockerbetor. Foto: TOBIAS WALLSTRÖM
Så jobbar vi med nyheter