Hilda Henriksson var bara två år när symptomen började komma. Först diffusa som lätt feber och återkommande förkylningar. Sen kom värken.
- Hon ville inte gå längre, utan började krypa. Och hon kunde inte ligga still i sängen för det gjorde ont. Vi var på vårdcentralen flera gånger, men de trodde det var nåt virus. Och när jag sa att Hilda klagade på att det gjorde ont i benen sa man bara: "Hon är bara två år och kan inte säga att hon har ont", berättar Hildas mamma Marila Henriksson.
Själv var hon inne på att det kunde vara växtvärk, men när Hilda bara blev sämre och sämre förstod hon att det måste vara något annat. Av en i personalen på förskolan där Hilda gick fick hon tipset att det kunde röra sig om barnreumatism.
Blev allt sämre
Det var också vad man sa när Hilda efter ytterligare besök på vårdcentralen äntligen fått remiss till barnmottagningen på lasarettet. Men innan diagnosen kunde fastställas måste många prover tas, för en del av dem fick Hilda åka upp till Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm.
En månad tog det innan alla provsvar var klara och behandling kunde sättas in. Under tiden har Hilda blivit allt sämre.
- Hon var varm och svullen i lederna, orkade inte gå och kunde inte ens ta ihop händerna. Hon kräktes och hon tappade håret, hon bara låg. Och hon hade väldigt ont och grät mycket. Vi var fruktansvärt oroliga. Man tänkte på allt annat än ledsjukdomar, berättar Marila Henriksson.
Tre sprutor i veckan
Men det var i lederna sjukdomen satt. Hilda har drabbats av barnreumatism. Behandling sattes in direkt diagnosen var fastställd.
- Hon fick kortison i lederna och blev snabbt piggare, redan samma kväll ställde hon sig upp och började leka litet. Det kändes fantastiskt, säger Marila Henriksson.
Medicineringen har fortsatt. Hilda fick i flera års tid tre sprutor i veckan.
- Det var ett slags cellgift. Men 2009 fick hon problem med ögonen och då övergick man till en annan medicin som ges via dropp var sjätte vecka. Och den verkar funka bra, ögonen har blivit bättre och lederna också. Just nu är Hilda jättepigg, säger Marila Henriksson.
"Hon är jätteduktig"
Hilda själv tycks ta sin sjukdom med ro. Sprutor och sjukhusbesök har blivit en del av vardagen och hon berättar att hon brukat få hjälpa till själv med sprutorna.
- Jag fick hålla så här, berättar hon och visar hur hon trycker på en låtsasspruta.
- Hon är jätteduktig, säger mamma Marila.
Hon ger också en stor eloge till personalen på barnmottagningen som hon säger är: "helt underbara". Även dagis- och skolpersonal har varit ett gott stöd, säger hon.
I fjol fick Hilda en överraskning som varken hon eller hennes föräldrar kunnat drömma om.
- Stiftelsen Min stora dag bjöd på en resa till Turkiet, berättar Marila Henriksson.
Hela familjen fick följa med, mamma, pappa och alla Hildas fem syskon.
- Det var roligt och vi badade jättemycket, säger Hilda.
Går i förskoleklass
Hon går på bad här hemma också, i rehabbassägnen på Korpen, och hon visar på golvet hur man gör ett indiandyk.
Hilda går nu i förskoleklass på Lyckåkersskolan. Hon gillar skolan och visar, när blygheten släppt, att hon redan är duktig på att skriva. Vi frågar vad hon ska bli när hon blir stor, men det vet hon inte än.