- Uppförandet är nog det som skiljer mest, säger Bertil Wizén, en av pensionärerna.
Samarbetet mellan Visby PRO och S:t Hansskolan har pågått sedan slutet av 1990-talet. Pensionärerna kommer till skolan vid fyra tillfällen och pratar med barnen om hur det var förr i tiden.
Initiativet togs av läraren Anders Magnusson när han var ny på skolan och skulle hålla i temat "Förr i tiden".
- Jag var i 30-årsåldern då och kände att om jag skulle undervisa eleverna i hur det var förr i tiden, skulle det inte bli vare sig personligt eller levande. Så jag kontaktade PRO och dom nappade direkt, berättar han.
Alla får delta
Vart tredje år har projektet återkommit. Då deltar alla elever på lågstadiet och eftersom man har ålderintegrerade klasser innebär det att samtliga elever får delta i i projektet en gång. Vid fyra tillfällen kommer pensionärer till skolan, varje grupp har "sina" pensionärer och man pratar om saker som skola, fritid, mat och kläder samt kommunikationer.
Avslutning i går
I går hölls avslutning på årets "Förr i tiden". Samtliga elever var inbjudna till PRO:s majmöte i Västerhejde bygdegård. Från scenen läste elever upp väl förberedda redogörelser.
- Att vi hade bestick när vi åt, det vet jag att ni fått reda på, men det ska bli spännande att höra vad mer ni fått lära, sa PRO-ordföranden Sven-Olof Olsson, när han hälsade dem välkomna.
Barnen berättade om ärvda kläder och att en del barn hade halm och sjögräs i skorna när dagens pensionärer var små. De hade också få veta att lärarna kunde vara stränga och att barnen fick hjälpa till mycket hemma.
- Ibland fick vår pensionär putsa sin farsas cykel, berättar en pojke.
Lärorikt för alla
På väggarna i bygdegården fanns teckningar som berättade mer om barnens upplevelser av mötena med pensionärerna.
- Det har varit väldigt trevligt. Och lärorikt både för dem och oss, säger Bertil Wizén.
Barnen håller med.
- Det har varit roligt att höra dem berätta. Och att vi träffats på riktigt, säger Martin Sjögren och Calle Conneryd, båda i årskurs tre.
- Intressantast var att höra om vad de gjorde på fritiden. Och om kläderna. Det fanns till exempel inga märkeskläder när våra pensionärer var små, berättar de.
Båda pojkarna är glada att de är barn i dag. De tror att barn har det bättre nu än förr.