Ibland tappar Hans grepp om verkligheten

Hans Althaimer har ett psykiskt funktionshinder, han lider av en psykos. Det finns säkert flera orsaker och förklaringar till att Hans blev sjuk. Själv tror han att psykosen hänger samman med några händelser från hans liv.
Min kusin blev mördad och jag hade blivit hotad. I början av 80-talet hade jag en djupare livskris. Dessutom höll jag på att jobba med en bok, som upptog min tid 24 timmar om dygnet.
Hans arbetade med en bok i ekonomisk historia, han höll på med sin doktorsavhandling i det ämnet vid Uppsala universitet.
All press som kom när jag arbetade med boken ledde till att jag blev paranoid. Det drabbar en del med stress. Det är inget märkvärdigt.
Hans fick känslan av att han var övervakad. Föreställningen uppkom i samband med att han uppvaktade en tjej. Hennes mamma jobbade på ekonomiska institutionen vid Uppsala universitet, som Hans hade koppling till som doktorand i ekonomisk historia. Han fick för sig att det pratades om honom på institutionen för ekonomisk historia och att de övervakade honom. Sedan började han tro att hans kompisar bevakade honom.
Allt var hallucinationer, men det förstod jag inte.
Pressen på Hans blev sedan så stor att föreställningen om att han var övervakad blev allt mer intensiv. Till slut fick han för sig att han var inblandad i en konspiration med regeringen och att han ständigt var bevakad av polisen och Säpo. När Hans var ensam i sin lägenhet antog han att det berodde på att andra blivit tillsagda att hålla sig ifrån honom så han kunde bevakas. Han fick också för sig att han skulle ha orsakat att riksåklagaren sköt sig.
Riksåklagaren hade ju inte skjutit sig. I själva verket var inget som jag trodde. Till slut blev det för mycket att jag gick till polisen i Uppsala.
Hans berättade för polisen om allt han upplevt. Strax efter det blev han förd till psykiatriska kliniken.
I mina papper stod det att jag inte hade någon sjukdomsuppfattning.
Idag förstår Hans att han har en sjukdom. Han märker när han börjar bli sämre.
Då får jag en helt annan verklighetsuppfattning. Jag börjar tveka om vad som är sant och inte sant.
De gånger Hans blivit sämre har alltid känslan av att vara bevakad dykt upp.
Jag vet vad jag ska göra när den känslan kommer. Jag ska ta min medicin som jag har i kylskåpet.
Idag tar han medicin regelbundet och nu var det ett tag sen han var riktigt sjuk. Återfall kan fortfarande komma, men Hans upplever att han kan kontrollera det mycket bättre.
Jag blir inte lika arg längre. Förr skrek jag och slog nävarna i bordet. Min ilska har avtagit mer och mer.
Hans tycker att allmänheten bemöter honom väl.
På de femton år som jag har varit sjuk har folk fått mer kunskap om psykiska sjukdomar.
Hans pappa har dock svårt att förstå sjukdomen. Likaså tycker Hans att vissa inom psykiatrin har en konstig inställning till de med en psykisk sjukdom.
De ser en som ett vårdobjekt, inte som människa.
Hans negativa inställning till den psykiatriska vården hänger samman med den gång han blev fastspänd med spännbälte. Det gjorde honom ännu mer rädd och paranoid.
De gjorde fel. Man spänner inte fast en paranoid människa. Jag blev så rädd att jag inte kunde prata, utan bara stötte fram massa ljud.
Hans säger att en läkare måste ta beslut om någon ska spännas fast i spännbälte. I Hans fall var det personalen som tog initiativ till det utan läkares godkännande. Han anmälde aldrig saken för han blev bara sämre.
Nu bor Hans ensam i en tvåa i Visby. Han har gått lite olika kurser på skolor och funderar på att ta upp sina doktorandstudier i ekonomisk historia. Han är inte bitter över sin sjukdom.
Jag känner ödmjukhet. Jag har försonat mig med min sjukdom och jag har det bra. Jag har min vänner, mina böcker, min lägenhet och min dator.
Hans säger att han inte grubblar och ser tillbaka, utan hela tiden ser framåt. Han menar att allt kan hända och i hans fall var det så att han fick en psykos.
Jag vill visa att jag är en vanlig människa. Det är inget speciellt med mig även om jag har en psykos. Vem som helst kan få det. Föreställningen om psykisk sjuka måste avdramatiseras.