?17-åriga Alingsås-tjejen Moa Lignell kom till semifinal i tv-programmet "Idol 2012". Hängde med ända in på sluttampen, men räckte inte ända fram.
Tråkigt just då, men sammantaget ändå en jättekick för karriären.
Just nu rullar hiten "When I Held Ya" på radio. Samtidigt spelas hennes debutalbum in i Viklau på Gotland.
?? Moa halvligger i en soffa under den här intervjun, fingrar på sina dreads. De som blivit hennes visuella signum, hon har haft dem i två år nu, de tar 20 minuter att torka med hjälp av en hårfön.
Där ute den svarta jorden, en aning av dimma, alldeles tyst. Så långt ifrån tv-kamerorna och strålkastarna i "Idol".
Från Tobias Fröbergs studio, Tobias har av Moas skivbolag anlitats som producent, några rum bort hörs låtar från kommande skivan, troligen ges den ut till hösten.
Hela bandet är på plats och spelar in grunder, dagarna efter intervjun ska Moa göra sångpåläggen.
En okänd värld
Det är tredje gången Moa är på Gotland, två gånger tidigare har hon varit här och skrivit låtar. Den här gången är det "allvar", det som spelas in här får så småningom hela Sverige ta del av.
Det här läget du är i nu, Moa, med så mycket på gång, hur tänker du kring det?
- Att det är skitroligt. Jag får påminna mig ibland om att jag faktiskt är här på Gotland och spelar in mitt debutalbum...det är ju helt fantastiskt. Samtidigt är det lite läskigt att ge sig in i den här världen.
Vad är det som är läskigt?
- Alltså...det är nästan på riktigt nu. Det jag spelar in här, det är det som blir sen...den är en okänd värld för mig.
Vilken känsla går du omkring i?
- Stolthet, tror jag. Jo, stolthet. Jag kommer att vara stolt över det vi gör, det är viktigt att vara det.
För så är det, hon vill att så många som möjligt ska få höra skivan och tycka om den. Det är det hon hoppas på mest av allt, att låtarna ska gå hem.
Tänk om det blir en besvikelse?
- Ja du, man vet aldrig...men jag står för det vi gör. Och alla gillar inte allt. Det får man ta som artist.
?Moa har ingen som helst anknytning till Gotland. Tidigare hade hon tänkt "tandem, t-shirts och värme" när hon någon gång tänkt på ön.
Men nu är hon här då och då - som artist på väg upp.
Det är därför jag valt att intervjua henne, för att hon befinner sig just där hon är, i väntan på vadå?
?? Moa Lignell går på musikestetprogrammet på gymnasiet i Alingsås i Västergötland och tar studenten nästa år. Eller går och går...sedan guldbiljetten till "Idol" hösten 2011 har det blivit ganska mycket ledighet. Och studierna har förstås blivit lidande.
- Jag vet inte hur det blir...det kan bli svårt att hinna ikapp. Under "Idol" var jag borta hela tiden, sen har det varit en del ledigt efter det också. Men lärarna är bra, de förstår att jag måste ta den här chansen.
Det var pappa som lärde Moa spela gitarr, första låten var "Snickerboa" ur "Emil i Lönneberga", sedan blev det uppträdanden i skolan och när hon var tolv började hon på en rockskola i Alingsås.
Det var där hon började inse att hon hade en slags talang.
Svårt att vara en sak
För bara ett år sedan var hon en "vanlig" tjej med artistdrömmar som satt på kaféer med sin gitarr och spelade covers. Sedan anmälde hennes syster henne till "Idol"...och resten vet vi.
När du gjorde din audition...vad hade du för tankar, minns du?
- Jag var så jättenervös, jag valde ju att spela en egen låt. Men det är klart jag drömde, jag kunde se mig själv på den där scenen, jag hade ju följt "Idol" i alla år tidigare.
Jag frågar vem hon var då, innan allt hände, och hon berättar om de där kafékvällarna i hemstaden. Om skolarbetet, om musiken på fritiden, om låtarna hon skrev där hemma.
- Och nu jobbar jag plötsligt med det här, jobbar som artist! Jag har kompisar som jobbar på "Smörgåsspecialisten" men jag jobbar med att skriva låtar, precis det jag alltid gjort. Det är helt sjukt egentligen.
Tobias Fröberg, som arbetat med många stora artister, har berättat att han aldrig varit med om liknande reaktioner som när han går på stan med Moa.
Hur unga fans börjar skrika och tjuta och springer fram med autografblock.
Och Moa själv säger att det förstås var en omställning i livet, att plötsligt vara igenkänd.
Hur har du förändrats som person, tror du?
- Inte nånting. Jag tycker inte det är lika sjukt längre att skriva autografer, första gången tyckte jag det var jättekonstigt. Det går så fort med tv, det går snabbt att bli "kändis"...men nu har jag kommit in i det, det är en del av att vara artist. Men som person är jag inte annorlunda.
Hennes omgivning har heller inte förändrats nämnvärt, säger hon. Perifiert bekanta har kanske blivit "trevligare" än förr, men i skolan är hon en bland andra, det pratas inte så mycket.
Hon har lite svårt, dock, för att vara en "sak", säger hon. Konstiga kommentarer på Facebook, en allmän egendom som folk verkar kunna säga vad som helst om.
- Att okända människor kommer fram och känner på mina dreads bara för att jag varit i tv, är inte det konstigt?
?Och det är så jag uppfattar Moa. Trygg, jordnära, trots sin ungdom och allt som händer omkring henne. Självklar, alldeles, ska vi säga, vanlig.
Och att ordet "kändis" här ovan fick citationstecken runt sig beror på att Moa tecknade just dessa tecken i luften när hon uttalade ordet.
För som någon kändis känner hon sig verkligen inte, säger hon.
?? Moa Lignell hade bilder på hästar och Lejonkungen i sitt flickrum. Först, till hon var 13, bodde de på landet, sedan dess i en villa i stan.
Hon lyssnade på A-Teens, Westlife och var "världens största Shakira-fan", sjöng och dansade. När hon blev äldre var Good Charlotte ett favoritband, nu gillar hon Joshua Radin och Missy Higgins. Och så växte hon upp med pappas Bob Dylan- och Leonard Cohen-LP.
Nu är det hon själv som hänger på så många väggar runt om i landet.
Nu är det hennes låtar som laddas in i mp3-spelare och telefoner.
Hur reflekterar du kring det?
- Jag förstår att jag blivit en förebild för många och det är skitkul. Samtidigt är det ett ansvar också, men jag tycker inte jag står för något dåligt...jag har sett att en del har såna här skjortor som jag brukar ha, haha, det är roligt.
Lever du din dröm nu?
- Ja. Och den är att skriva låtar som bara den, att spela in dem och sen ut och sjunga.
Låtskrivandet är en ständigt pågående process. Gitarren ligger i soffan där vi sitter, en penna och ett block med några rader, ett första embryo av en framtida låttext, kan hända.
Och nu sitter jag här. Hur tar du det? Det här plötsliga intresset för dig som person?
- Tja, jag vet inte, det följer väl med det här...det blir en del radio, några tjejtidningar har velat göra intervjuer...
...och under "Idol" var det mittuppslag och löpsedlar i hela Sverige!
- Ja, men då tog jag inte in allt, man var som i en bubbla, jag fokuserade bara på nästa fredagsfinal. Ibland fick jag mms från någon kompis; "Kolla, du är i Expressen!" men jag läste sällan. Fast självklart har jag sparat allt, det kan vara kul att ha i framtiden.
Tidigare hade hon varit lite halvkändis i Alingsås, ibland skrev Alingsås Tidning om henne, men hon var knappast ortens "star", inte på samma sätt som spelarna i handbollslaget, ett av landets främsta, och potatiskungen Jonas Alströmer (som i och för sig varit död sedan 1761).
?Videon till låten "When I Held Ya" (finns på youtube) är inspelad i Vancouver, på den ö där delar av "Twilight"-filmerna spelade in. Hon flögs dit en vecka för att produktionsbolaget tyckte miljön där var bra.
Och så har hon varit i London och spelat. Det rör på sig, därför kändes ingen tomhet när "Idol"-bubblan sprack.
?? Där ute den svarta jorden, lukten av grisnäringen är påtaglig, en aning av dimma, alldeles tyst. Så långt ifrån idol-hysteri och tjutande autografblock.
Just nu är det fokus på den nya skivan, debutalbumet. När det ges ut är inte bestämt, branschen är flyktig och nyckfull.
Framtidsdrömmar
Härnäst kommer en singel, men inte förrän "When I Held Ya" tappar fart. Här gäller fingertoppskänsla, att glömmas bort en aldrig så kort tid kan vara förödande för en karriär.
Jag frågar hur långt fram i tiden hon ser och hon säger att hon självklart drömmer om att bli en etablerad artist.
- Men jag förväntar mig inget just nu, jag försöker bara leva i nuet...haha, så säger man alltid, att man ska leva i nuet...att ta vara på det som är, jag spelar in en skiva och då vill jag göra det så bra som möjligt.
Det här går inte att svara på, men ändå: om tio år, vad gör du då?
Moa snurrar sina dreads, i studion lägger Peter Morén, från bandet Peter, Bjorn and John, en gitarrslinga:
- Ja, du, hur gammal är jag då? 27, 28 nånting...jag är kanske i Miami och är störst i hela världen eller nåt sånt, jag har gjort några skivor och spelat runt om i Europa och USA...eller vad vet jag. Men tänk om det blir så?