Ifrågasatta fastlänningar och oroliga öbor

Under våren uppstod intensiva diskussioner där Gotlandssugna fastlänningar ställdes mot äldre gotlänningars liv och hälsa. Men vad var det egentligen som hände och hur är stämningen nu när turisterna är här?

Varken K-A Sundin eller Eva Bauman har märkt av någon konflikt eller agg mot fastlänningar, men de är å andra sidan inte på sociala medier. "Jag hade Facebook, men jag tog bort den efter 14 dagar", säger Eva.

Varken K-A Sundin eller Eva Bauman har märkt av någon konflikt eller agg mot fastlänningar, men de är å andra sidan inte på sociala medier. "Jag hade Facebook, men jag tog bort den efter 14 dagar", säger Eva.

Foto: Nils Stahle

Gotland2020-07-18 09:55

När K-A Sundin och Eva Bauman åkte till Gotland 13 mars var planen att de skulle stanna i fem dagar och se till sitt sommarhus. Riktigt så blev det inte. Tre dagar in i vistelsen uppmanade Folkhälsomyndigheten äldre stockholmare (huvudstaden var särskilt hårt drabbad vid den tiden) att stanna hemma.

Paret valde då att stanna i sitt sommarhus i Fleringe, några hundra meter på gropiga grusvägar från Bläse. Sommardäck och luftigare kläder skickades ner på en fraktpall.

– Vi har det mycket bättre här än vad vi hade haft det i lägenheten i Vaxholm. Här är det bara att drulla ut i naturen, säger Eva Bauman.

De har haft det bra: planterat ett valnötsträd på den stora tomten, snickrat, målat och suttit uppe till sent på kvällarna. 

Att det varit friktion mellan bofasta och fastlänningar har de bara läst om i tidningen. De är inte på Facebook och har inte blivit illa bemötta någon gång under sommarhusvistelsen, varken av bofasta sockenbor eller deltidsboende.

– Här är vi väldigt välkomna. Vi har inte ens pratat om det där, vi har umgåtts ungefär som vanligt, säger Eva.

K-A fyller i:

– Sådana som vi är i majoritet här, jag vet inte om det bara är så här eller om det är typiskt, vi har ju inte bott här så länge. De flesta här är inte åretruntboende men är här väldigt mycket, och det är väldigt många av dem som har varit här den här våren. Vi utmanar den där minoriteten som vill stoppa färjorna, de har varit rätt högröstade, säger K-A.

Bara ett par veckor efter att K-A och Eva kom till ön, i slutet mars, började det gnissla på sociala medier. På fastlandet hade coronapandemin dragit i gång på allvar medan Gotland var nästan helt förskonat från coronafall. Men färjorna till ön var fullbokade inför påskhelgen.

Mycket av konflikterna utspelade sig i kommentarsfälten på Facebook. Det var gruppen "Stoppa färjan" i ena ringhörnan, där man efterfrågade passagerarlistor till färjorna och noterade fastländska registreringskyltar utanför storköpen. Andra hade en mjukare framtoning och vädjade till fastlänningar att inte resa till Gotland i onödan. I den andra ringhörnan dök en motpol upp, "Gotland hjärta omvärlden". Där ville man ge en mer positiv bild av Gotland och gotlänningarna, men även där förekom mer kontroversiella ståndpunkter – fastlänningar bad om godkännande att få komma till ön i strid mot de rekommendationer som då rådde, och möttes av välkomnande hälsningar från andra gruppmedlemmar.

Om K-A och Eva missade den stormen var Anna Holmquist, även hon sommarboende med hus i Ljugarn, mitt i den. Hon är administratör för Facebook-gruppen "Vi som älskar Ljugarn" med några tusen medlemmar – allt som oftast en trevlig och lättsam grupp. Men när corona kom spårade det snabbt ur i kommentarsfälten och stämningen blev hård, berättar Anna Holmquist.

– Många tyckte att det var obehagligt. Det skrevs med versaler, saker som "stanna hemma era Stockholmsjävlar". Det var ganska extremt. Till slut började jag tänka på vad som skulle hända om man åker ner, kommer de att spreja ner ens dörr? Det var obehagligt.

Anna Holmquist tror att rädsla låg bakom de hårda tongångarna under våren.

– Jag tror att man vill ha syndabockar, att det är fastlänningarnas fel. Det blir en polarisering. De flesta av oss värnar ju om Gotland och vill inte åka och smitta ner folk.

När restriktionerna släppte upplevde Anna att saker och ting lugnade sig. Sedan hon kom till sommarhuset i Ljugarn har hon inte upplevt någon illvilja från de året runt-boende.

– Jag har inte märkt något negativt. Och om någon blänger när man går för nära på Konsum är det väl bra, vi ska ju hålla distansen.

Men alla tar inte emot besökarna med öppen famn. En av dem är den gotländska pensionären Kärstin Sandberg. Hon har full förståelse för att företagare blir glada när det nu börjar fyllas på med folk, men själv är hon orolig både för sin egen del (hon tillhör riskgruppen äldre) och för Gotlands del.

– Jag blir förskräckt, jag går med en klump magen hela tiden. Den här spridningen hade vi inte behövt ha. Jag säger inte nej till turister, men i år tycker jag att de kan hålla sig på fastlandet, säger hon.

Kärstin Sandberg upplever trängseln som uppstått under sommaren som jobbig. Hon vågar inte gå sina vanliga promenadrundor inne i stan och beställer matvaror på nätet.

– Vi gotlänningar skulle också vilja kunna åka till stranden, gå till glassbarer och annat. Vi blir berövade på vår sommar, säger hon.

Samtidigt är hon kritisk till de hårda tongångarna som varit gentemot fastlänningar.

– Jag tycker inte om att det har varit nästan hat emot dem, det kan jag inte försvara. De är också människor, säger Kärstin Sandberg.

Den gotländske etnologiprofessorn Owe Ronström har följt vårens diskussioner på sociala medier. Att Gotland är en ö spelar in, det uppstår lättare ett "vi och dom" när avgränsningen är tydligare, och de diskussioner som uppstått har väckt frågor som länge legat och ruvat till liv.

– De som har yttrat sig är ganska få, icke desto mindre kan åsikterna vara ganska starka. Vad som iscensätts här är en massa grundläggande saker som vi brukar koka ner till "vi och dom"-frågor. Den här diskussionen behöver inte alls handla om viruset. Det ligger på toppen, men det finns en rad moraliska frågor i botten som inte varit tydliga på samma sätt innan, säger han.

– I botten ligger stora och kanske eviga moraliska frågor om vem som har rätt till en plats. Vad har besökare för moralisk rätt att ta plats? Vi delar på resurser som är ändliga: till exempel vatten, vägar och utrymme i stan. Med viruset spetsar frågan till sig ytterligare. Vilken rätt har människor alls att komma till en plats utan att bekymra sig om följderna av besöket?

Owe Ronström tror inte att bilden av Gotland och gotlänningarna kommer att förändras på grund av vårens protester på sociala medier. Som exempel lyfter han turisttäta Venedig där lokalbefolkningen bland annat anordnat en begravning för staden, som en protest mot att lokalbefolkningen minskar i staden som tar emot uppemot 30 miljoner besökare årligen. Där verkar protesterna inte ha påverkat turisternas inställning nämnvärt.

– Bilden av Gotland är väl förankrad, särskild hos de som inte bor här själva. Den bilden är jäkligt svår att rå på, den har ändrat sig väldigt lite genom åren.

Resandet till Gotland

Vid månadsskiftet mars–april var coronapandemin i gång på delar av fastlandet. Samtidigt var färjorna till ön fullbokade inför påskhelgen.

Ett par dagar innan påsk hade omkring 90 procent av påskresenärerna bokat av sina färjeresor.

Restriktionerna för inrikesresor hävdes 13 juni och det blev återigen fritt fram att resa till Gotland.

Under sommaren har resandet till Gotland ökat igen. Under juni åkte hälften så många som vanligt färjan och i juli ser det ut att öka ytterligare.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!