Inga hövdingagravar

Gotland2005-07-16 06:00
- Det är lite intressant, säger arkeologen Ann-Marie Pettersson som arbetar på Länsmuséet, när hon får höra talas om Tomas Brusells tolkningar av skeppssättningarna. Ann-Marie Pettersson har både har grävt ut och skrivit en del om skeppssättningar på Gotland.
- Man kan ju bli lite hemmablind så det kan behövas nya tankar.
Men själv har hon aldrig betraktat skeppssättningen som en vulva, utan hållit fast vid den traditionella tolkningen att skeppssättningen avbildar en båt som ska föra ut den döde på hans sista färd.
Ann-Marie Pettersson har grävt i några av de åtminstone 350 skeppssättningar som finns på Gotland. Hon har kunnat konstatera att många av dem har innehållit benrester. Men den mäktiga skeppssättningen var inte någon "hövdingagrav" som man skulle kunna tänka sig. Vid utgrävningen av några skeppssättningar i Rute påträffades benrester efter både män, kvinnor, barn och ungdomar, men kanske tillhörde dessa ändå en speciell familj.
I flera fall hade deras brända ben lagts i en liten "husurna", runda keramikurnor formade som hus med tak och dörr. Husurnor har bara påträffats i just sådana skeppssättningar. I några fall har den som begravts i skeppssättningen fått med sig lite utrustning till resan; en rakkniv, en pincett, en dubbelknapp eller andra spännen som användes i klädedräkten.
Skeppssättningar har uppförts i stora delar av Syd- och Mellansverige, men på Gotland och vid kusterna i Småland och kring sydöstra Östersjön är de tidigare än vad de är på fastlandet. Här anlades skeppssättningarna under den yngre bronsåldern, alltså mellan 900 och 500 år före Kristus. Ales stenar i Skåne anses däremot vara uppförd under vikingatiden, då de gotländska gravarna i regel var enklare stensättningar eller bara nedgrävningar i marken utan någon markering ovanför markytan.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om