"Inga varma känslor för den här platsen"

Husen är öde och förfallna, men i övrigt ser man inga synliga tecken på att detta är öns mest förorenade plats.
- Jag har inga varma känslor för den här platsen, säger Sylve Jakobsson som fick ärva marken efter sin farbror för sju år sedan.

Tvisten kring vem som ska betala saneringen av marken har pågått sedan dess. Södervägs brädgård vid Hardings i Vall är enligt länsstyrelsens bedömning Gotlands mest förorenade plats. Med start på 1950-talet har man här impregnerat virke med kreosot. Bland annat levererade man telefonstolpar och slipers till tunnelbanan i Stockholm.

När impregneringen var klar bar man ut virket på gården där det fick dropptorka. Detta pågick fram till 1999. Då hade kreosoten förgiftat grundvattnet, och miljöskandalen var ett faktum. Men det var först efter att Sylve Jakobsson ärvt marken efter sin farbror som striden om vem som skulle betala saneringen tog fart.
- Kommunen har känt till den här miljöförstöringen sedan 1978. Man väntade med att driva frågan tills min farbror avled och jag tog över. Från länsstyrelsens sida ville man i början inte kräva mig på pengar. Handläggaren sa att det här är en så gammal skada att det får samhället ta hand om. Men sedan blev det annorlunda, säger Sylve.

Kommunen krävde att Sylve Jakobsson som arvinge skulle betala elva miljoner kronor som en första deposition för att den kraftigt förorenade marken skulle saneras. Ett krav som sedan sänktes av länsstyrelsen till 5,5 miljoner. Sylve överklagade, och ärendet drevs till miljödomstolen som i slutet av maj i år gick på Sylves linje.
- Den här affären har kostat mig hälsan. För ett år sedan klippte det till i bröstet. Det var en hjärtinfarkt. Jag äter fortfarande mediciner, men jag mår mycket bättre nu och är redo för en ny fajt, säger Sylve.

Sylve Jakobsson säger att han lagt ut närmare 300 000 kronor för juridisk hjälp i det segdragna ärendet som pågått i sju år. Han är nöjd med att ha vunnit fallet i miljödomstolen, men säger att han har en känsla av att alla korten inte är på bordet ännu.
- Jag står fortfarande kvar med de juridiska omkostnaderna även om jag vunnit fallet. Normalt brukar man få tillbaka det man lagt ut när man vunnit, men i det här fallet vet jag inte. Man kan aldrig veta när det är offentliga tjänstemän inblandade, säger Sylve.

Det finns flera fall av kreosotförorening i Sverige, men ingen annanstans har det trängt ner i grundvattnet som i Vall. Det är den gotländska berggrunden, med dess porösa kalksten, som gjort det möjligt för det förorenade vattnet att sprida sig.

Linda Carlsson och Fredrik Karlsson bor sedan 2004 i ett grannhus. Deras brunn ligger 200 meter från Södervägs brädgård. Linda Carlsson berättar att vattnet är oanvändbart flera månader om året.
- När det regnat mycket är det inga problem att använda vattnet. Det är när det blir torrt och det börjar sina i markerna som vattnet i vår brunn börjar lukta och smaka kreosot. Då går det inte att använda, varken till att dricka, laga mat med eller duscha i. Vi får bära dunkar med rent vatten, duscha på jobbet och i badhuset. Det är besvärligt, säger Linda Carlsson.

De senaste åren har problemet med vattenföroreningar ökat, och vattnet har varit mer eller mindre otjänligt under några månader varje år.
Linda Carlsson beskriver situationen lite som ett moment 22. De har inte fått en kommunal vattenledning, och de har inte heller fått tillåtelse från länsstyrelsen att gräva en ny brunn längre bort i skogen.
- Jag hade kunnat ge vad som helst för att få rent vatten året om, säger Linda Carlsson.

"Inga varma känslor för den här platsen"

Det första man möts av är en kedja som spärrar infarten till Södervägs brädgård i Vall.