Ingen lösning på griskrisen

Som GT kunde berätta i går, råder stor förstämning bland öns grisbönder. Foderpriserna har stigit med 60 procent bara över sommaren, men det pris bönderna får för grisköttet är detsamma. Många bönder har tvingats låna pengar för att få själva driften att gå ihop.

Tvingas lägga ner
Nu säger bankerna stopp och om inte en lösning presenteras inom kort kommer flertalet grisbönder att tvingas lägga ner sin verksamhet.
Någon färdig lösning kunde dock inte presenteras i går.
- Jag tror inte att man har vänt på alla stenar än. Jag tror att man behöver samverka betydligt mer intimt - på alla plan, från foderinköp till grisförsäljning, resonerar Claes Nilsson från Swedbank.

Sämst betalda
Trots att köttpriserna i svenska butiker är bland de högsta i Europa, så är de svenska grisbönderna bland de sämst betalda. En stor del av vinsten blir således kvar bland mellanhänderna, som butiker, slakterier och grossister, och bara en liten del når grisbonden.
- Griskött är värt väldigt mycket i frysdisken i butik, men inte alls lika mycket på gården, säger bonden Niklas Olsson.
Ica har ungefär 50 procent av marknaden för svenskt griskött, Konsum och Dagab delar i princip på resten. Deras relativt ensamma ställning gör att de kan pressa priserna när de köper in kött från slakterierna, menar många.

Djurhållningskrav
- LRF kommer inom kort att ha möten med handeln. Vi måste se till att fler får ta del av kakan, säger LRF-ordföranden på Gotland, Anna Törnfelt.
En annan sak som trissar upp kostnaderna för svenska bönder är Sveriges höga krav på en god djurhållning.
- Sverige har näst lägst antibiotikaförbrukning i hela Europa. Mest har Holland, där multiresistenta bakterier blivit ett stort problem även för människor. I Danmark används mer än dubbelt så mycket antibiotika som i Sverige. Att behålla grisproduktion i Sverige ger mindre risker för både människa och djur, redogör veterinären Fredrik Engström, som också deltog i gårdagens möte.

Nedläggning
Två grisbönder som så sent som i förra veckan diskuterade avveckling med sin bank, är Niklas och Mareta Olsson som föder upp cirka 3 500 smågrisar om året på sin gård i Sanda.
- Det gick hyggligt bra 2005 och 2006, men sedan dess har lönsamheten egentligen inte varit acceptabel, berättar Niklas Olsson när GT besöker gården.
- Men stallar som tomma kostar också pengar, eftersom vi fortfarande har lån på dem kostar de pengar även om vi gör oss av med grisarna...
Paret Olsson har hittills levererat sina smågrisar till Tunegards i Väte. Men...
- ...nu ska de lägga ner sin grisverksamhet. Men våra grisar föder ju ändå, så just nu lutar det faktiskt åt att vi kommer att hyra in oss i deras stallar för att föda upp våra smågrisar. Så på sätt och vis är vi inne i en utökningsfas - inte för att vi tjänar pengar på det, det gör vi inte, men för att vi inte har något val. Endera det, eller så måste vi sälja hela gården, resonerar Niklas Olsson, som försöker se något positivt:
- Man har ju åtminstone börjat prata om problemet. Och det är ju trots allt en liten ljusning.