Insparade behandlingar - fler fotamputationer
Fotvården är mycket viktigt för diabetiker och kan förebygga svårläkta sår och fotamputationer. Sedan 2006 får öns diabetiker dela på en årskvot av fotvårdsbesök men den räcker inte utan i slutet av året får patienterna betala hela kostnaden själva.
Viktig behandling. Helén Eriksson klipper Stina Dahlbys naglar och kontrollerar att allt står rätt till med fötterna.
Foto: Ulf Glimfalk
Om kommunen sparar in på fotvårdsbehandlingar så ökar istället antalet amputationer som medför stort lidande för patienten. Amputationer blir också, med all säkerhet, ännu dyrare för kommunen.
Ekonomisk vinst
I ett brev till Kermith Larsson, stabschef i hälso- och sjukvårdsförvaltningen, påpekar fotterapeuten vid Hemse vårdcentral, Helén Eriksson att:
- Varje amputation som kan undvikas är en mänsklig och ekonomisk vinst!
Före år 2006 fanns det rabatterad fotvård och det gavs 4 500 behandlingar på ön varje år - behovet är alltså stort.
Från och med 2006 bestämdes att man skulle se fotvården som sjukvårdande behandling som man får på remiss från läkare.
Det skulle gå under högkostnadsskyddet men samtidigt fastställde kommunen en kvot på 1 500 behandlingar årligen! Alltså en ordentlig nedskärning.
Behovet skall styra
Jan Frändfors, ordförande i Gotlands diabetesförening, påpekar att det inte kan vara rätt när utgångsläget är bestämt av kommunen både när det gäller kronor och antalet behandlingar.
Han framhåller att det borde vara så att behovet ska styra - när läkaren skriver remiss så ska patienten få vård.
När en fotterapeut har uppnått sin kvot måste patienterna börja betala hela kostnaden själva.
Patienterna är ofta äldre människor som lever under knappa omständigheter.
Helén Eriksson berättar att hon har fyllt sin kvot i nästa vecka. Det är likadant för de flesta av öns andra fotterapeuter.
Betala själva
Resten av året får alltså hennes patienter betala hela kostnaden själva.
Kvoten ser ut så här: norra Gotland har tilldelats 200 behandlingar, mellersta Gotland (Visby, Roma) 800 behandlingar och södra Gotland (Hemse, Klintehamn) 500 behandlingar.
Helén Eriksson ingår i team med både distriktssköterskor och läkare.
Hon konstaterar att vissa patienter helt enkelt inte når ner till fötterna och kan därmed inte sköta om dem som de bör.
Dålig känsel
Hon berättar också att patienter kan få dålig känsel i fötterna eftersom nerverna påverkas - de känner inte om de trampar på en spik eller en trästicka.
Helén Eriksson kan upptäcka att en patient har trampat in något i foten och hon får dra ut stickor ur infekterade sår.
Då skickar hon patienten snabbt till distriktssköterskan för vård.
Infekterade sår kan snabbt bli svåra att bemästra och om de inte blir omsedda kan det hela till slut leda till att foten måste amputeras.
Det som de här patienterna efterlyser är alltså - om inte en slopad kvot - en mer tilltagen kvot som mer motsvarar det behov som finns på Gotland.
Så jobbar vi med nyheter