För två år sedan lämnade Sofia Stedtenfeldt England, där hon studerat på ett universitet och haft både jobb och trygg ekonomi. Hon ville att sonen Erik skulle få växa upp i tryggheten på Gotland, där han kunde få springa barfota utan risk för att trampa på kanyler eller glas, som på bakgården i England.
Väl tillbaka i Sverige visade det sig att hennes engelska utbildning i affärsutveckling och ekonomi var svår att omvandla till svenska högskolepoäng. Plötsligt anställde krögarna hellre 18-åringar än en 26-årig småbarnsmamma, trots att hon hade meriter från engelska restauranger. De flesta jobb krävde dessutom körkort, något som Sofia Stedtenfeldt inte har haft råd att ta.
Sambons lön den enda
När hon flyttade ihop med sin pojkvän förlorade hon rätten till sitt försörjningsstöd, eftersom socialtjänsten ansåg att familjen skulle kunna leva på hennes blivande sambos lön.
- Jag vet inte hur de tycker att man ska klara sig. Min sambo har inte en lön som vi kan klara oss på allihop, men samtidigt var det inget alternativ att vi inte skulle bo ihop, säger Sofia Stedtenfeldt.
Ovisshet väntar
I dag bor hon med sin femåriga son och sambo i ett hus i Buttle. I månadsskiftet slutar hennes sommarvikariat på ett hotell i Visby. Då väntar arbetslöshet och ovisshet. Då måste hon återigen börja fundera på varje inköp, när familjen ska leva på 15 000 kronor i månaden.
- Jag sitter och funderar på hur jag ska kunna ge Erik den uppväxt jag vill ge honom. Den jag själv aldrig fick, jag växte också upp fattigt. Jag vill inte att Eriks fröknar ska behöva ge mackor till honom, som de fick göra med mig.
Sofia Stedtenfeldt säger att hon är driven och söker alla jobb, även de hon egentligen inte är kvalificerad för. Under sommaren har hon möjlighet att jobba och lägga undan pengar, men hon är orolig inför vintern.
- Förra vintern fick vi en elräkning på 12 000 kronor. Och då kommer Erik att behöva en ny overall. Och vinterskor. Sedan är det dyrare att leva på Gotland. Man måste ha körkort, bil och pengar till bensin. Här finns inga lågpriskedjor och inte så många begagnat-butiker. Vi får prioritera det nödvändigaste, säger hon och fortsätter:
- Det är inte bra för självkänslan. Alla instanser som är till för att hjälpa en har stängt dörren: jag får inget försörjningsstöd om jag vill bo med min pojkvän och trots att jag har varit inskriven på Arbetsförmedlingen i två år så har jag inte fått något jobb. Det är ständiga utgifter hela tiden, säger Sofia Stedtenfeldt.
"Inte ensamma"
Enligt henne finns det många i hennes situation på Gotland. Men ingen som vill prata om det.
- Man ser barn med för små kläder på dagis. Vi är inte ensamma.
Under Almedalsveckan försökte Sofia Stedtenfeldt komma i kontakt med politiker för att förklara den situation som hon och många ensamstående föräldrar befinner sig i. Hon fick inga bra svar.
- De borde kolla upp hur det faktiskt ser ut i många hem i Sverige idag. Se bara på regionen, där man satsar på 250 sommarjobb till öns ungdomar. Det är ju en jättebra möjlighet för ungdomarna, men hur ska vi som har räkningar att betala kunna försörja oss? Jag tycker att regionen prioriterar fel när det gäller jobben.
"Blir lyckligare av pengar"
Om några veckor ska Sofia Stedtenfeldt köra upp. Sambons besparingar går till körkortet. Innan dess ska familjen också ha semester tillsammans. En utflykt till Tingstäde träsk, kanske ett besök på Kneippbyn. Sonen Erik har fortfarande inte varit där.
- Man blir lyckligare av pengar, så är det. Då kan man göra saker. Men det krävs väldigt mycket för att jag ska ge upp, säger Sofia Stedtenfeldt.