Inte fel att neka busskort
I gårdagens GA kunde vi berätta om en 13-årig flicka som först börjat i en skola i Visby där hon vantrivdes och sedan flyttade tillbaks till sin gamla skola. Rektorn på den skolan sade då nej till att skolan skulle betala flickans busskort på 590 kronor i månaden. GA har tagit reda på vilka regler som gäller. Det visar sig att rektor följer vad skollagen säger.
"Det är bara så att man gör allt för sina barn och jag vill att hon ska kunna gå i skolan utan att ha ont i magen eller huvudet. Hon mår bra av att gå i den här skolan, då ska hon väl få göra det? Men jag har inte råd och det innebär att om jag inte får hjälp med det så tvingas hon att gå tillbaka sin gamla skola och hon kommer då att må dåligt igen", skriver mamman i brevet till utbildningsministern.
GA har kontaktat barn- och utbildningsförvaltningens kanslichef Per Westholm för att höra vilka regler som gäller. Det visar sig att rektorn har följt vad som står angivet i skollagen när det gäller grundskolan och kommunens skyldighet när det gäller kostnadsfri skolskjuts.
Grundregeln är att eleven ska gå i samma skola som sina grannar. Skulle det bli problem och dessa inte går att lösa på platsen så kan det finnas tillfällen, då man temporärt kan låta eleven gå i en annan skola. Men det är i undantagsfall, säger Per Westholm.
Det är i skollagens fjärde kapitel sjunde paragrafen som reglerna om kostnadsfri skolskjuts finns. Där står att hemkommunen är skyldig att ordna kostnadsfri skolskjuts om det behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållanden, funktionshinder eller någon annan särskild omständighet.
Men den här regeln gäller inte om en elev väljer att gå i en annan grundskola än den som kommunen annars skulle ha placerat eleven i.
Så jobbar vi med nyheter