Inte konstigt att Gotland har de högsta självmordsantalen - när det inte finns någon hjälp till de som skriker efter det

I mer än fyra års tid har jag sett på hur en av mina bästa vänner fått åka in och ut från psyket. Fått höra hur Lisa (som egentligen heter något annat) flera gånger försökt ta sitt liv och hur hon skadat sig själv så illa så att man själv inte ens kan tänka sig. I mer än fyra år har hon och hennes familj bönat, bett och skrikit på hjälp - hjälp om att rädda en ung kvinnas liv och deras dotter. Men ingen hjälp som behövs har erbjudits. Utan gång på gång har hon blivit inskickad till psyket och ofta efter ett dygn blivit utskriven igen. I mer än fyra års tid har de varit såhär, nästan dagligen.

"Jag tror inte att jag får fira min 25-årsdag" är en mening Lisa sagt till oss. Någon på psykvården har till och med uttryckt "Vi tror inte du kommer överleva detta". Trots att de vet hur illa det är, får Lisa ändå inte den hjälp hon behöver. Så fort hon skadat sig själv inne på psyket kastar de ut henne mitt på gatan och de kan vara mitt i natten. De som ska vara till hjälp, är det inte då hon behöver hjälpen som mest, när hon mår som sämst? Jag själv upplever att Lisa blivit mycket sjukare nu än vad hon tidigare varit, även fast hon varit långt nere på botten de andra åren. Det kan handla om vilken dag som helst nu som Lisa lyckas ta sitt liv. Jag tror ingen kommer förstå psykiskt sjuka och deras tänk om man själv inte varit/är där. Lisa vill leva, men hennes förflutna plågar henne varje dag.

Den hjälp som behövs är självklart att Lisa får komma in på behandlingshem, men för en psykiskt sjuk är det inte den lättaste processen. Speciellt inte om man bor på Gotland, då de inte samarbetar med många behandlingshem som hjälper psykiskt sjuka. Många vet att självmordsstatistiken ökar och att polisen får åka på allt fler larm när de gäller psykiskt sjuka. Men ändå händer det inget. I FYRA år har detta pågått och ingen hjälp har funnits där. Hur länge ska man behöva böna, be och skrika på hjälp? Det kan vara försent när som helst.

Så snälla Region Gotland, Socialstyrelsen, Psyket alla som har med detta att göra, agera NU. Hjälp min kompis Lisa och alla psykiskt sjuka, ge dem den hjälp dem behöver och rätten till behandlingshem. Innan det är för sent. Det är liv det handlar om. Jag vill inte se min kompis Lisas begravning nu. Jag vill inte att dagen ska komma där jag får meddelandet om att hon tagit sitt liv. Vi har ett helt liv framför oss att leva. Så snälla hjälp oss, det kan vara försent imorgon!