Invandrare tar ett par kliv in i det gotländska samhället

Alla vägar bär till arbetslivet. Så heter det ett år långa integrationsprojekt, där invandrare genom praktik, skapar ett kontaktnät inom arbetsmarknaden.
­ Det handlar om att kunna ta ett par kliv in i det gotländska samhället, berättar Lasse Davidsson, projektansvarig.

Gotland2004-10-30 04:00
Somalia, Kosovo, Polen, Marocko, Nigeria och Irak. I gruppen finns det sammanlagt arton olika nationaliteter.
­ De flesta har varit i Sverige från femton till tjugo år utan att ha haft möjlighet eller tagit chansen att kliva in i arbetsmarknaden, säger Lasse Davidsson, från Humanus, som arbetar med anpassade utbildningsuppdrag för olika företag.
<span class=MR>Sergiu fick arbete</span>
Efter en veckas praktik på Gotlandsägg blev Sergiu Teo Neagu från Rumänien, erbjuden anställning på dotterbolaget i Oskarshamn, vilket han tackade ja till. Egentligen skulle praktiken vara i sex månader.
Med glädje i ögonen berättar han den goda nyheten för de andra i gruppen. Jobb och lägenhet, så bra som det bara kan bli. Gruppens mentor, Ola Helin, ser ut som ett förväntansfullt barn på julafton trots att han säkert var en bland de första som fick reda på det. Han har lång erfarenhet som sfi-lärare (svenska för invandrare) och att en av hans elever får jobb är den yttersta belöningen i arbetet med detta projekt.
I samverkan med europeiska socialfonden, försäkringskassan, socialförvaltningen och arbetsförmedlingen leds projektet av Humanus. Praktikersättningen varierar beroende på personernas tidigare arbeten och motsvarar a-kassa. De flesta i gänget har redan hunnit praktisera i fyra till fem månader.
<span class=MR>Stöd på vägen</span>
Även om varje praktik inte resulterar i en anställning, så har alla fått en god hjälp på vägen med att skriva ansökningar och att göra en fullständig meritförteckning.
­ Någon kan ha missat att skriva att de har körkort till exempel, om tjänsten innebär körande blir de utsorterade direkt, berättar Lasse.
En del har aldrig varit på anställningsintervju och behöver lära sig hur det går till och få stöd inför ett sådant möte.
Ytterligare en viktig del i det hela, är att projektledarna tar kontakt med de aktuella företagen och gör att även de känner sig trygga i det här och att de från början får en förtroendeingivande kontakt med den sökande.
I dag är cirka tjugo invandrare aktiva i projektet, men innan året är slut räknar Lasse med att ungefär trettio personer ska ha varit med. Slutdatum är den sista april nästa år.
<span class=MR>Vill stanna kvar</span>
Regis Takavaraska från Zimbabwe har praktik på restaurangen Borgen i Visby och trivs väldigt bra där.
­ Jag är bra på att göra såser, säger han och kanske håller han några recept hemliga till den dag då han öppnar en egen sommarrestaurang. Men nu gäller det att få mer yrkeserfarenhet och förhoppningen är att arbetspraktiken övergår till en anställning.
Vissa dagar blir extra långa för Regis, från fem på morgon till tio på kvällen, eftersom han vissa kvällar går på kurs i webbdesign och multimedia. Bakom sig har han också en kurs i företagsekonomi. Målmedvetenheten är stark hos samtliga i gruppen.
Christopher Kyeyune från Uganda, är utbildad till elektroingenjör på KTH (kungliga tekniska högskolan) och hoppas innerligt på att få stanna kvar på sin praktikplats Koneo, där han bland annat reparerar datorer, rensar dem från virus och beställer hårdvaror.
<span class=MR>Varierande yrken</span>
Någon praktiserar på målarfirma och någon som vaktmästare i en bowlinghall. Lasse berättar att projektet främst riktar sig mot det privata näringslivet, eftersom det finns störst chans till anställning där. Men Nina Krassinskaia från Ryssland vill arbeta med barn och är i dag praktikant i Stenkyrka skola. Sina tidigare erfarenheter har hon verkligen nytta av.
­ Jag är utbildad på universitetet i S:t Petersburg vid geografiska fakulteten. Och nu har jag en uppgift att göra en reliefkarta av Gotland, till en flicka som inte ser så bra. Hon ska kunna känna kartan med fingrarna, berättar Nina.
Hon funderar till och med på att göra ett litet atlas till flickan. Utsikterna för anställning är lika med noll tror hon, eftersom kommunen har anställningsstopp. Men Nina hänger inte läpp för det. Hon tycker att det är intressant att få en inblick i skolans metodik.
­ Och så har barnen lärt mig att spela kort, säger hon och skrattar.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om