Inventerar 25 000 hektar betesmarker och ängar
Vad har EU-inträdet betytt för landskapet?Det är en av de frågor som länsstyrelsen vill få besked om i den stora inventering av ängar och betesmarker som pågår just nu.Innan säsongen är slut ska elva inventerare ha kartlagt 25 000 hektar på Gotland.
Humleblomster, midsommarblomster, höskallra och en och annan orkidé lyser i det höga gräset. Här strövar Annika Broms fram med en liten dator i handen.
Ängen, alvarmarker, hagar, skogsbeten och strandängar är Annikas huvudsakliga arbetsplatser från maj till september. Tillsammans med tio andra inventerare ska hon kartlägga alla dessa marker på Gotland.
<span class=MR>Treårigt projekt</span>
"Ängs- och betesmarksinventering" kallas det treåriga projektet. Många av de platser som inventerarna besöker fanns med i "ängs- och hagmarksinventeringen" som genomfördes för tolv år sedan, men nu följer man upp vad som har hänt på dessa marker sedan dess och nu inventerar man också med nya ögon.
Då, för tolv år sedan, var det mest sällsynta växter som inventerarna hade i fokus. I dag ser de mer till helheten. Både natur- och kulturvärden blir väsentliga när beskriver området och det innebär att Annika noterar både fornlämningar och träd som ser ut att ha varit klappade i sekler. Men de växter som finns i änget är fortfarande centrala i inventeringen.
Här i Magnsarveänget hittar Annika ett par av de blommor som hon gärna vill se:
Brudsporren, en tidigblommande orkidé som hinner blomma över innan slåttern, och höskallran, som fått sitt namn för att den torkat ut och skallrar lite med sina frän när det är dags att slå.
Om vegetationen blir för tät eller om markerna gödslas så försvinner de här blommorna, därför noterar Annika med glädje att här står de kvar.
Men vad ska länsstyrelsen sedan ha alla dessa uppgifter till?
På Gotland finns det ett hundratal ängen, men vi har ändå bara kvar en liten spillra av allt det som en gång har funnits. Ett miljöpolitiskt mål är att vi ska öka arealen av hävdad ängs- och betesmark i Sverige. Följer vi målen? Vi vill se hur det har utvecklat sig under de senaste tio åren, förklarar Annika Broms.
Än så länge kan man inte dra några slutsatser av hur utvecklingen har varit, men Annika har i alla fall fått intrycket att utvecklingen har vänt och att allt fler marker hålls öppna sedan det blev möjligt att ansöka om betesstöd efter EU-inträdet.
Målet är också att få grepp om alla de ängs- och betesmarker som har höga natur- och kulturvärden.
Magnsarveänget i Ekeby är ett av öns mer välkända ängen, men det finns andra som har förbuskats och glömts bort.
Att återupptäcka sådana restaureringsobjekt är också en uppgift för inventerarna.
I en liten handdator noterar inventerarna vad de hittar
i markerna.
Askar är inte ovanliga, men har de klappats i hundratals år så blir de intressanta för både insekter och kulturvetare.
Höskallran vill inventerarna gärna se i ett gotländskt änge. Den visar att växtplatsen inte har gödslats och är tillräckligt ljus.
Annika Broms, biolog på lantbruksfunktionen på länsstyrelsen, strövar genom änget med vaken blick. I länsstyrelsens stora inventering av ängar och betesmarker har hon och tio andra inventerare i uppgift att kartlägga alla värdefulla ängs och betesmarker på Gotland.Foto: ROLF JÖNSSON
Så jobbar vi med nyheter