Irene Arskans Hansson öppnar sedan tre år dörren för barn och ungdomar som snabbt behöver ett jourhem, men barn har hon haft hand om i hela sitt vuxna liv.
Region Gotlands socialförvaltning söker ständigt kontaktfamiljer, familjehem och jourhem, senast via en annons i slutet av oktober.
För så är det: Många är de barn och ungdomar på ön som behöver stöd på grund av svåra familjeförhållanden eller av andra orsaker.
Irene Arskans Hansson har genom åren haft sommarbarn, varit dagmamma och, som hon säger, ”tagit hand om grannens ungar när de hade det svårt”.
Efter att sedan förestått ett familjehem under fem år – i ett sådant lever barn med behov en längre tid – växlade hon under pandemiåret 2020 över till jourhem, ett av fyra på ön.
– Här bor man max ett halvår, ofta kortare tid. Det kan vara allt från bebisar till 20-åringar, berättar hon.
Att vara kontrakterad som jourhem innebär att man, om man inte redan har en eller två placeringar, när som helst kan bli uppringd av socialtjänsten då ett barn behöver komma bort från sin miljö.
Det händer att telefonen ringer mitt i natten i lägenheten i Visby; "Nu är det dags".
– Ofta är det rätt trasiga ungdomar som behöver komma bort ett tag, på ett sätt blir det för dem som att landa i bomull en tid, säger hon.
Hon försöker att inte ställa så stora krav. Vanligt hyfs är bra, men har inte läxorna lästs innebär det inte någon bestraffning.
– Jag skäller aldrig, det kan vara våldsutsatta barn som kommer hit, då klarar de inte att någon skriker åt dem. Det handlar om att behandla dem med respekt, det finns något gott frö i alla människor. Det är kärlek och respekt de mest av allt behöver.
Irene Arskans Hansson har ständigt ett eller två barn som behöver komma hemifrån boende hos sig. De gånger hon inte har någon placering är hon ständigt beredd på att öppna dörren när socialtjänsten hör av sig. Hunden är fyra månader och heter Saga.
Under hennes tre år med jourhem har 10-15 gotländska barn och ungdomar passerat. Alla har de olika behov, inte minst med tanke på att det kan skilja rejält i ålder. De bor där kort tid och några djupare relationer varken ska eller hinner skapas.
Men ändå är det svårt att inte få en relation, säger Irene Arskans Hansson.
– Ju trasigare de varit, även om jag sällan vet vad de varit utsatt för, desto mer har jag haft kontakt med dem efteråt. Man vill ju veta hur det går för dem. Ibland slussas de vidare till familjehem, ibland till sin ursprungsfamilj.
Vilka egenskaper krävs i din roll, som du ser det?
– Att man är stabil, vet vem man är och vad man står för. Att hitta det goda. I går kanske de kastade ägg på fasaden, i dag bjuder jag dem på bullar. Jag gillar att se barns utveckling, det är det fina.
Irene Arkans Hansson hade tidigare familjehem, i dag öppnar hon sedan tre år dörren till de ungdomar som akut behöver ett jourhem för kortare tid.
Men hon ser också den större bilden, hur många unga mår dåligt och har svåra hemförhållanden. Hon ser hur fascinationen för vapen och droger går ner i åldrarna, hur de som bara är barn har med polisen att göra.
– Om de var 16 förut är de 11-12 i dag. Det har hänt på bara några år.
Börjar det gå utför går det snabbt, är hennes erfarenhet. Skolan sätts på undantag och individen hamnar efter och fel. Hon ser mobiltelefonen som en anledning. På 30 sekunder kan man kalla samman ett gäng och de som inte har det bra blir lättåtkomliga för de med andra syften.
"Ungdomarna behöver landa i bomull en stund när de har det jobbigt hemma" säger Irene Arskans Hansson.
För närvarande söker alltså socialtjänsten främst familjehem och kontaktfamiljer, helt enkelt familjer som har tid och utrymme att ta emot barn och unga i sina hem.
Lotti Åslund är förste familjehemssekreterare inom Region Gotland:
– Vi söker dem som vill göra skillnad för gotländska barn som inte kan bo i sin vanliga familj, att de får stanna på ön och ha tillgång till sin vanliga skola. Det kan vara för såväl kortare tid som långvariga placeringar.