Nordkalk har därmed fått klartecken att bryta 2,5 miljoner ton sten om året i 25 år.
Brottet har varit föremål för en lång rättsprocess, eftersom det kommer att ligga mellan två Natura 2000-områden, men unika naturvärden.
Boende i närheten har dessutom oroats för grundvattensituationen i området, eftersom Bungetäkten och ligger inom Bästeträsks avrinningsområden.
Miljööverdomstolens dom kan överklagas till Högsta Domstolen.
Miljööverdomstolen har i sin överprövning egentligen inte haft några nya yppgifter att ta ställning till. Parterna har i princip åberopat samma omständigheter som vid miljödomstolen.
Det Nordkalk har lagt till i sin överklagan är att bolaget framhållit att domstolen måste ta hänsyn till att Valet av plats för kalkbrytning kommer sig av att det saknas egentliga alternativ.
"Det finns ingen annan känd fyndighet i Sverige eller Östersjöregionen med den höga kvalitet som kalken i Bunge har" hävdade bolaget i sin överklagan. De provbrytningar som Nordkalk tillåtits att göra har bekräftat detta. Kalkstenen som produceras i Bungetäkten har sådana unika egenskaper att Nordkalk kan tillgodose kundernas krav inom stålindustrin, vilket miljödomstolen inte uppmärksammat, hävdade Nordkalk. Viktigt också att fyndigheten är tillräckligt stor för att möjliggöra långsiktiga och stora investeringar.
Nordkalks argument
En annan sak som bolaget hävdade inför Miljööverdomstolen var att bolaget faktiskt rättat sig efter önskemål från Länsstyrelsen och Naturvårdsverket och avstått från projektering på de förvärvade markområdena Hoburgsmyr och Mölnermyr för att i stället satsa på Ducker, år 2001 köpte efter hänvisning från Länsstyrelsen.
Slutligen hävdade Nordkalk att ett nej till täktverskamhet i området i praktiken skulle innebära en nedläggning av verksamheten på Gotland när Klinthagentäkten är utbruten år 2012. Kalkprodukter måste sedan transporteras från andra delar av Europa till högre kostnader och högre miljöbelastning.
Miljödomstolens nej
Avgörande för miljödomstolen när den 2008 sa nej till Nordkalks begäran om tillstånd för det nya brottet var bedömning att riksintresset för naturvård vinner företräde framför alla andra argument. Huvudargumentet var att naturmiljön inte kan ersättas på annan plats medan kalk, trots fördelarna med Bungetäkten, kan utvinnas på såväl andra platser på Gotland som på fastlandet eller utomlands.
Miljödomstolens underlag bestod bland annat av inhämtade synpunkter från:
Naturvårdsverket: sa nej, därför att unika natuvärden hotas av Bungetäkten.
Länsstyrelsen: sa nej, därför att täkten sannolikt kommer att skada vattenförsörjningen.
Gotlands kommun: sa ja, under förutsättning att Nordkalk levde upp till högre säkerhetskrav vad gäller vattnet.
Närboende: sa nej, för att de oroade sig för hur deras fastigheter kommer att påverkas, och deras djurhållning, vattenförsörjning m.m.
Fiskeriverket: sa ja, under förutsättning att Bästeträskvattnet noggrannt kontrolleras.
Riksantikvarieämbetet: sa nej, av samma själ som länsstyrelsen.
Föreningen Bevara Ojnareskogen: framhöll naturvärdena och sa nej, utan att vara vare sig sakägare eller remissinstans.
Miljööverdomstolen: hellre Gotland än Polen
Det argument som vunnit i miljööverdomstolen är argumentet om bristen på alternativ. Att kvalitén är så bra på kalken från norra Gotland och att miljökonsekvenserna med import från andra platser, till exempel Polen, är sämre ur miljösynpunkt, bekräftas av Statens geologiska undersökningar, SGU.
I valet mellan att bevara naturvärden och att ta hänsyn till bland annat turismen på Gotland gör miljööverdomstolen den "samlade bedömningen" att kalkbrytning med 25 miljoner ton sten om året i 25 år är förenlig med miljöbalken.
Domen i sammandrag
Så här sammanfattar ordagrannt miljööverdomstolen sitt ställningstagande:
Miljööverdomstolen bedömer att det av utredningen i målet får anses framgå att den skada och de olägenheter som verksamheten kommer att orsaka kan, med i huvudsak de villkor för verksamheten som ansökan innehåller, motverkas genom skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått så att endast begränsade skador på natur- och kulturmiljö uppkommer. Verksamheten bedöms inte heller hota bevarandet av någon livsmiljö i Natura 2000-områdena. Miljööverdomstolen anser således att den sökta täktverksamhet på Bunge Ducker 1:64 med angivna skyddsåtgärder kan bedrivas utan oacceptabla störningar för omgivningen. Miljööverdomstolen gör samma bedömning i fråga om transportbandet. När det gäller efterbehandling har det getts alternativ på olika möjliga metoder. Miljööverdomstolen ifrågasätter inte att efterbehandlingen kan ske med någon
av metoderna med bibehållna naturvärden i omgivningen. Vilken metod som ska användas bör kunna bestämmas i ett senare sammanhang. Verksamheten är därmed tillåtlig. Tillstånd till verksamheten kan därför meddelas. Med hänsyn till instansordningen bör det ankomma på miljödomstolen att meddela tillstånd till verksamheten och föreskriva de villkor och bestämmelser i övrigt som ska gälla. Målet ska därför hänvisas till miljödomstolen för fortsatt handläggning i denna del. Yrkandet om verkställighetsförordnande får prövas i samband med målets återupptagande.