Egentligen är det lite konstigt. För jag är ingen prylmänniska. Och jag gillar inte att shoppa. Men loppisar fullkomligt älskar jag. Det handlar inte så mycket om grejerna, utan mer om människorna. De är av samma skrot och korn som mig. Få saker är så sociala som att mingla fram på en schysst loppis. Träffa folk man inte visste att man kände. Hälsa och prata om vädret, fynden och priset. På en riktigt bra loppis kan man hitta precis vad som helst, och möta vem som helst.
Jag gillar att se möjligheterna. För en del år sedan tyckte jag baksidan på GA-huset såg dyster och folktom ut. Men en annons i tidningen, och vips hade de första anmält sig att vara med och sälja. Jodå, det är gratis att vara med. Nej, vi tar ingen provision på det man säljer. Man måste inte ens vara prenumerant, även om jag beklagar de som missar allt roligt som händer i Gotlands Allehanda.
GA-loppisarna har rullat på, alltid lika trevliga för både säljare och kunder. Nu har vi blivit för stora. Arrangemanget har vuxit och vi lånar därför stora parkeringen invid Flextronics-huset mittemot. Lena Hansson har sedan en tid tagit emot anmälningar för glatta livet. I dag spräcker vi hundravallen! Men ännu finns det plats för fler.
Nyligen var jag i Stockholm på loppisrunda. Där är det förorterna som gäller. "Myrorna" i Ropsten till exempel. Det man kan hitta på GA-loppisen för en tia kostar i de trendiga butikerna på Söder i Stockholm flera hundra. Kristi himmelsfärd lyfter vi, välkomna på ännu en GA-loppis!