"Jag är alltid lätt att nå"
Eva Nypelius (c) har varit Gotlands första kommunalråd, kommunstyrelsens ordförande, i snart i 15 månader. Hon sitter på kommunledningens kontor på S:t Hansgatan, i ett vackert rum med flera fönster.
Foto: Tommy Söderlund
Eva Nypelius har nu arbetat nio år som heltidsanställd politiker. Förra mandatperioden var hon oppostitionsråd. Nu är det hon som har makten och det gillar hon.
Blev första året som du tänkt dig?
-Det har varit roligt. Det har känts bra med arbetet för till exempel Tillväxt Gotland, alla arbetsgrupper som satts igång, arbetet för varumärket Gotland. Här finns ett tydligt engagemang från många människor.
Vad har bekymrat dig?
-Det är att få ekonomin att gå ihop inom hälso- och sjukvården. Trots att vi, som alla andra landsting, har rätt ingång och gör ett bra arbete, räcker inte pengarna. Men vad folk kanske inte alltid vet är att vi gör mycket mer nu för pengarna än tidigare.
Har något förvånat dig?
-Det är att så få människor tar direktkontakt med mig. Folk brukar ju prata mycket vid köksbordet, men det är inte många som går vidare till oss politiker. Ändå är vi lätta att nå, via telefon och mail.
Vad säger du om någon ringer dig hem en torsdagkväll för att diskutera skolfrågor?
-Det går bra.
Varför tror du att folk inte hör av sig?
-Kanske av respekt för systemet?
I en GT-enkät i september visste bara en av sex vem du var.
-Visst var de alla ganska unga? Jag tror möjligen att fler äldre känner igen mig.
Har något sårat dig under året?
-Det var jobbigt med hotet mot kommunledningen. Jag får fortfarande telefonsamtal om detta varje dag.
Det var en skarp insändare mot dig, när du godkänt ett bostadsområde nedanför kyrkogården. Hur kändes det?
-Ja, det tog jag hårt. Det var under samma tid jag hade sjukdom i familjen. Ibland är det svårt att kombinera det personliga livet med det politiska.
Din mamma dog i höstas. Ändå jobbade du på nästan hela tiden.
-Jag är en plikttrogen människa. Men jag har lättare att se till andra människors behov än till mina egna.
Hur får du ihop livet som kommunalråd med livet som mamma till två söner och som bondmora i Lokrume?
-Jag har en otroligt förstående familj och utan mor- och farföräldrarna i Lokrume hade det aldrig gått. De har varit ett jättestöd.
Vad gör du på din eventuella fritid?
-Promenerar mycket, gärna i Ihreviken, och så gillar jag att dansa.
Vågar herrarna bjuda upp ett kommunalråd?
-De kanske bjuder upp just därför!
- Och så anordnar Lokrume LRF spinning, som jag är med på. Härligt att koppla av på cykeln, bra musik, det rensar tankarna.
Är det inte bättre att cykla ute på vägarna?
-I Lokrume finns inga cykelvägar! Väg 148 är för smal, Gotlands smalaste 90-väg! Vägverket borde bredda den, inte minst med tanke på alla planer för Fårösundsområdet. Ett stort problem för Gotland är att Vägverket sätter upp allt fler 70-begränsningar. Där det finns motstånd finns en risk för att folk tappar respekten för skyltarna.
Du är ju en kompetent men något sval politiker. Kan du bli arg?
-Jag är lite försiktig, ja. Men visst kan jag bli djävlig förbannad!
När var du det senast?
-Det vill jag inte berätta.
Du ser aldrig stressad ut. Kan du bli det?
-Visst kan jag det, men jag har lärt mig hantera det. I stället blir det nattjobb.
Nästan alla partiledare har ju, tidigare, kallat sig feminister. Är du det?
-Vad är egentligen en feminist? Jag säger väl att jag är centerfeminist.
Vad är det?
-Jag vill ha ett jämställt samhälle med lika villkor för kvinnor och män. Men jag gillar inte kvotering. Man måste få respekt för den man är. Det är väl inte roligt att få en position därför att man är kvinna?
Men finns inte redan en naturlig, icke uttalad, manlig kvotering?
-Jo, visst har vi ofta med ett gubbsamhälle att göra, inte minst här på Gotland. Alla dessa informella sammanslutningar. Det märks ju ofta hur olika vi fungerar. Män är ofta bestämda, vet vad de tycker på en gång. Kvinnor är mer försiktiga, är kanske inte jättesäkra på sin uppfattning omedelbart.
Framtiden?
-Jag skulle förstås vilja fortsätta ännu en mandatperiod, man hinner ju göra mer då.
Opinionssiffrorna för Alliansen är ju dåliga. Vad beror det på?
-På regeringsnivå verkar man vara lite dålig på att kommunicera utåt. Men det är vi också. Vi måste bli bättre på att tala om vad vi gör. När det till exempel gäller sjukvården kommer folk bara ihåg att vi höjt avgiften till doktorn. Men vi har ju tagit bort avgiften hos distriktssköterskan. Och för många räcker det ju att besöka henne.
-Och när medierna blåser upp Kokkolokkoskogen är det svårt att förklara att det eventuella hotellet ska byggas på en öppen plats nära vägen. Största delen av skogen blir kvar.
Har du några drömmar för egen del?
- Det skulle vara att få besöka alla Europas huvudstäder. Några har jag varit i, men det är många kvar.
Född: 1963 i Lokrume.
Bor: På gården Nyplings i Lokrume.
Familj: Maken Pär Rune, företagare, två söner, 21 och 18 år.
Utbildning: Ekonomiskt program på gymnasiet samt påbyggnadskurser i revision, på distans.
Jobb: Tjänstledig från jobbet som sektionschef vid Svenska Spel.
Uppdrag: Ersättare i styrelsen för Sveriges kommuner och landsting, ledamot i styrelsen för Sjöfartsverket, vice ordförande Centerdistriktet, ledamot i Lokrume bygdegårdsförening.
Politisk bakgrund: Centerns ungdomsförbund, suttit i fullmäktige sedan 1985, varit ordförande i Barn- och utbildningsnämnden, oppositionsråd, ett år som första kommunalråd.
Bor: På gården Nyplings i Lokrume.
Familj: Maken Pär Rune, företagare, två söner, 21 och 18 år.
Utbildning: Ekonomiskt program på gymnasiet samt påbyggnadskurser i revision, på distans.
Jobb: Tjänstledig från jobbet som sektionschef vid Svenska Spel.
Uppdrag: Ersättare i styrelsen för Sveriges kommuner och landsting, ledamot i styrelsen för Sjöfartsverket, vice ordförande Centerdistriktet, ledamot i Lokrume bygdegårdsförening.
Politisk bakgrund: Centerns ungdomsförbund, suttit i fullmäktige sedan 1985, varit ordförande i Barn- och utbildningsnämnden, oppositionsråd, ett år som första kommunalråd.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!