I söndags var jag sist att logga ut från GA-redaktionen på Broväg och först att logga in i det nya mediehuset på Visborg.
Min tid som nyckeltant på jobbet med vanligt dörrlås är över och jag är taggad för ny entré med kodbricka.
Efter 25 år med eget arbetsrum i en renoverad träbarack flyttar jag till ett kontorslandskap med armbågsrum i en ombyggd tegelkasern.
Gamla GA är för mig stenhuset på Mellangatan. Broväg är en parentes, må vara på 25 år, då GA tog steget från analog tid och in i den digitala världen.
Det var 1987 och vi trodde att GA skulle bli den första pappersfria redaktionen. Så har inte skett. Kopieringsmaskinen går fortsatt het. Det är som det är och blir som det blir, bara det inte blir som det är, brukar jag tänka.
Under mina 32 år på GA har förändringens vindar blåst och vi har följt med i den teknik som inte längre är ny.
Nu får gamla Olympia en sista helg på skrivmaskinsbordet innan den sista färden till slutförvaring på tippen.
Själv skakar jag dammet av mig efter en djupdykning bland fotonegativ, kopierade bilder och jobb som aldrig blev gjorda.
Som en arkeolog gräver jag mig genom lager efter lager av minnen i lagerföljd från maj 1980. Det var då jag började som journalist, tillfälligtvis sedan 32 år, tänker jag med min museala bakgrund.
Nu slänger jag åt höger och arkiverar åt vänster och tänker att det jobb som blev mitt är fyllt av berikande möten med människor som bär mig vidare.
Somliga som etsade i minnet: en juldag på Fårö med Niklas Ek dansade i en labyrint, en majdag på Närsholmen med Andrej Tarkovskij och Erland Josephson vid inspelningen av Offret, en morgon med Lars Norén inför Hamlet på Romateatern, en dag i Visby med Violet Bergdahl vid ett av de plank hon introducerade för att dölja modernt byggda kök och badrum i den gamla stadens hus.