Jag är stolt över att vara svensk

Jag är stolt över alla dessa människor på Sudret som ger så mycket av sig själva för att hjälpa våra bröder och systrar från Syrien, Afghanistan och närliggande områden. Och det gläder mig innerligt att människorna som tillfälligt bor på Björklunda har fått tillbaka åtminstone en liten del av hoppet och livsglädjen. Och jag gläds särskilt över barnen som har börjat i skolan och som strålar som solar varje dag. Är inte det fantastiskt? Hur kan man hata och tycka att dessa människor skall åka hem? Vad skall de åka hem till? En säker död, tortyr och förföljelse.

Kommer särskilt ihåg en dag för inte så länge sedan när det kavlades ut i nyhetsmedierna att ett barnsjukhus hade bombats i Syrien. Och samma dag såg jag ett nyfött barn som klev på bussen med sina föräldrar. Är inte livet fantastiskt och märkligt. Hur det fortsätter trots allt elände. Det var inte en syrisk pojke som föddes den dagen, det var en svensk pojke, med syriska föräldrar. En pojke som kommer att växa upp i ett främmande land, men som inte kommer ligga vaken och undra om bomberna kommer träffa just hans hus den natten.