28 juli 2020 blev en historisk dag för Försvarsmakten på Gotland. Denna dag ryckte 20 rekryter in vid regementet, de första på mycket länge. En 19-årig Maximilian Bergmark var en av personerna som intervjuades i GT:s artikel vid utbildningsstarten.
– Jag darrade väl som ett asplöv då. Nervös som fan var jag. Men man kommer långt genom att hålla god min och låtsas att man har koll, säger Maxmilian Bergmark när vi återses i december.
Ett välbehövligt juluppehåll väntar honom och de andra. På grund av pandemin har det inte gått att resa till fastlandet så ofta som många skulle önska, i synnerhet de med familj och vänner på andra sidan sjön.
Men det föreligger fler skäl att fira om man heter Maxmilian Bergmark. Julavslutningen sammanfaller med en ceremoni där gruppcheferna befordras till korpraler. Bland dem som stigit i grad finns Maximilian.
Man får gratulera. De här månaderna, hur har det varit?
– Bland det roligaste jag varit med om. Att vara gruppbefäl har varit utmanade men också väldigt givande. Man lär sig att det jag presterar, det påverkar grabbarnas utveckling. Finast var baskerprovet, där jag fick truppleda. De visade verkligen vad de gick för, grabbarna. Sen på ceremonin när fältmössan togs av och baskern på ... Det var så jag fick en tår ögat, säger han.
Tofta skjutfält är en speciell plats att öva på, det har korpral Bergmark insett.
– I början var det hur varmt som helst. Man fick ta en paus då och då för att inte svettas bort. Men när det kylnar till och börjar blåsa blir det riktigt ruggigt. Och det går ju inte att gräva ner sig nånstans, för det är kalksten överallt.
Har du lärt dig något som du tar med dig i det civila? Bättre på att bädda sängen nu?
– Ha. Ja. Men framför allt blir man mindre velig och mer handlingskraftig. Jag har lärt mig att alla situationer kan lösas. Det är bara att kavla upp ärmarna och ta hjälp av andra om det behövs.
Det historiska i situationen – att han och de andra värnpliktiga går först i ledet – inskärps under den ceremoni som GT bevittnar.
– När man är ute i skogen och strider med kamraterna tänker man väl inte på det så mycket. Men när man står ute klockan tre på natten och fryser tårna av sig, då kan den tanken värma: Att vi gör något gott, både för Gotland och för landet, säger Maxmilian Bergmark.
