Som anställd är julen en höjdpunkt. Länge jobbade jag på firman där jag varje år fick en plåtburk med te. Det var alltid lika spännande och brukade bli alldeles tyst runt granen när just den klappen skulle öppnas. För i teblandningen låg kontanter. Stora summor som gjorde mig stolt och fyllde mig med självförtroende. Jag dög. Jag var uppskattad av min chef.
På Gotlands Allehanda får vi också julklappar. Årets är en riktig höjdare, faktiskt platsar den lätt på topp fem. Så har det inte alltid varit. VD brukade ta hissen upp tillsammans med personalchefen i tomteluva med en tevagn med presenter. En jul fick vi en stor ask med exklusiv belgisk choklad. Jag hade ätit hälften när chefen ringde. Och sa att jag omedelbart skulle kasta asken i soporna. För man misstänkte att chokladen var smittad med salmonella! Jag överlevde med blotta förskräckelsen, utan någon magsjuka.
Ett annat år för länge sedan var det stora rökta laxsidor i paketen. En kollega som inte gillar fisk spikade upp dem på uthusväggen till fåglarna. En annan glömde sin julklapp på jobbet. Efter trettonhelgen var det en obehaglig besvärande doft på arbetsplatsen. Att julklappen skulle förvaras väl kyld hade han ingen aning om.
Det finns chefer som kan konsten att visa sitt gillande helt utan julklappar. Innehållet är sällan det viktiga. Men visst är det trevligt att som anställd få lite uppskattning till jul.