Med omsorg letar Per-Olof Sahlberg upp en skön plats i solen utanför Folkhögskolan i Hemse. Han är en vänlig man med en intresserad blick som du kanske har mött i tidningen, under hans år som tjänsteman och tidvis inhoppande skoldirektör.
Eller också är du kanske en av alla de elever som har mött Per-Olof Sahlberg som mellanstadielärare i Östergarn eller som rektor. Han har ansvarat för tusentals ungdomars utbildning under årens lopp.
Men nu, när Per-Olof Sahlberg är på väg att gå i pension, då befinner han sig alltså på "Folkan" i Hemse och vi kommer snart att få reda på hur han hamnade här.
När Per-Olof Sahlberg tagit sin lärarexamen flyttade han och hans fru Eva Montelius Sahlberg 1979 till Gammelgarn. Hon fick jobb på högstadiet i Roma, han blev mellanstadielärare i Östergarn – inte långt från Elimkapellet i Katthammarsvik. I den församlingen hade Eva sina rötter och här de i alla år lagt ned stort engagemang på barn- och ungdomsverksamheten, samtidigt som Per-Olof också har varit pastor.
Den intresserade blicken och viljan att se människor har varit ett av Per-Olof Sahlbergs viktigaste redskap i skolan. När han var rektor på Solbergaskolan blev det också ett uttalat motto: "Som elev på Solberga ska du bli sedd, bekräftad och tagen på allvar".
Högstadiet på Solberga hade vissa år nio paralleller, och Per-Olof fick ord om sig att vara rektorn som kunde namnen på alla. Det där var inte riktigt sant, medger han i dag. Men han tycker att ambitionen att man skulle se och lyssna på varandra fick en tydlig inverkan på stämningen på skolan.
Även som tjänsteman på barn och utbildningsförvaltningen, långt från klassrummen, tänkte han sig gärna en "osynlig elev" på sammanträdena.
Tjänstemannarollen på förvaltningen var ingen reträttpost. Per-Olof kom dit 2010. Björklunds skolpolitik skulle rullas ut och då som nu slet man med att anpassa skolans kostym efter resurserna. Nya skolnedläggningar var på gång och det blev Per-Olof Sahlberg som ofta fick kommunicera budskapet till medier och arga föräldrar.
När det föreslogs att högstadiet i Fårösund skulle läggas ned hettade det till rejält på norra Gotland. Människor rasade och Norr mobiliserade. Det var fackeltåg och traktortåg och demonstrationer.
– De där mötena glömmer man ju aldrig, säger Per-Olof.
Det var pressade år. Och opinionen vann. Högstadiet står kvar.
I flera omgångar hoppade Per-Olof Sahlberg in som tillförordnad skoldirektör, men när han till slut var på väg att få tjänsten permanent klev han åt sidan.
– Jag har aldrig varit en karriärist.
Våren 2015 förändrades livet. Per-Olof Sahlberg hade precis börjat en rektorstjänst på Södervärnskolan, men krafterna fanns inte där. Per-Olof sov dåligt och vaknade med ångest och känslan av att vara en "bluff". Eva förstod, långt innan han själv, vad som var på väg att hända, men Per-Olof ville klara sig till skolavslutningen.
Det gjorde han. Nästan. Kvällen då skolan firade av sina nior, avslutades för Per-Olof Sahlberg med han fick söka akut hjälp i finkostym.
– Det tog totalt slut. Det var inte Södervärnsskolans fel. Det var ackumulerat, säger Per-Olof.
– Det är konstigt. Jag kunde ju allt det där teoretiskt. Jag har talat med hur många som helst som har varit med om det där – sen hamnar man där själv.
Tron hjälpte Per-Olof att klara sig undan känslan av fritt fall. Men det professionella självförtroendet var fullständigt bortblåst.
Det har gått fem år sedan den där skolavslutningen. När Per-Olof Sahlberg nu går i pension lämnar han rollen som linjeledare och biträdande rektor för Folkhögskolan. Så han kom igen.
Ett skäl till det var att Folkhögskolan gav honom ett nytt sammanhang. Ett annat var stödet från en gammal kollega:
– Leif Ullrich, som jag jobbade med på Solberga, kom hem till mig flera gånger när jag blev sjuk. Han pratade om vad vi hade gjort tillsammans och upprepade "kommer du ihåg..." och "vad bra det blev". Och till slut kände jag att det stämde. Så dåligt var det inte.
Den 15 juli jobbar Per-Olof Sahlberg sin sista dag. Nu är han nöjd när han blickar tillbaka på sina 41 år i regionens tjänst:
– Det har fungerat skapligt, säger han själv.
Och när han möter en gammal elev på Östercentrum kan han få höra ett hojtande som blir kvitto på det:
"Öööh! PeO! Bästa rektorn ever"!