Lina, hennes sambo och deras två barn levde ett ordnat familjeliv med två heltidslöner och sparpengar på banken. Men när pandemin slog till fick Linas sambo, som jobbar i restaurangbranschen, allt färre timmar och blev till slut uppsagd. Utan ersättning från a-kassan och med ont om jobb att söka, stod Lina plötsligt som ensam familjeförsörjare.
– Det har varit otroligt stressande. Min sambo har haft skuldkänslor för att han inte kan bidra och jag är väldigt trött. Jag kan inte ta en enda sjukdag, då skulle vi inte kunna betala alla räkningar, säger Lina.
Med bara en inkomst raserades familjens ekonomi snabbt.
– Vårt sparande är helt borta, vi har börjat bygga på oss skulder och vi har fått välja bort. Det är jobbigt, riktigt jobbigt, säger Lina.
Med båda barnens födelsedagar och en jul nära anstående, gick de med i Facebookgruppen Familj till familj. Hittills har de kunnat ställa mat på bordet, men har tacksamt tagit emot andra gåvor från gruppen.
– I princip allt barnen fick förra året var begagnat eller köpt på en väldigt tajt budget. Den här gruppen har verkligen räddat vår dag. Vi har inte kunnat bidra med så mycket själva, men vi har försökt göra det med det vi kan och skänkt barnens urväxta kläder och leksaker vidare, säger Lina.
Hon hade inte kunnat föreställa sig att de skulle kunna hamna i den här situationen.
– Aldrig! Vi tänkte att vi ju har ett krissparande för akuta situationer, men vi hade aldrig räknat med att min sambo skulle stå helt utan jobb.
Arbetslösheten har tagit hårt på Linas sambo, som nu bestämt sig för att helt byta bransch och går en yrkesutbildning, medan Lina jobbar för att försörja familjen.
– Jag hoppas att vi lär oss något av den här pandemin och får en mer realistisk syn. Jag trodde att jag var jätteduktig på att sköta ekonomin – vi gjorde ju allt som experterna säger att man ska göra; sparade varje månad och hade inga dyra lån eller krediter, men ändå, om något händer mig och jag inte kan jobba så kan vi inte betala hyran nästa månad.
För Anna var det inte pandemin utan skilsmässan för ett par år sedan som blev starten på de ekonomiska problemen. Hon jobbar heltid inom vården, men med en blygsam lön och en pågående skuldsanering räcker pengarna sällan hela månaden.
– Jag försöker ta extrapass och jobbar konstant, ibland dubbelpass, ibland tar jag extrapass på min enda lediga dag, säger Anna.
Andrahandslägenheten där hennes tre tonårsbarn bor med henne varannan vecka, slukar halva Annas inkomst. Som gift hade hon inte en tanke på att ställa sig i bostadskö. Utan ködagar eller möjlighet att köpa en bostad är hon förpassad till att hyra i andra hand, en både dyr och osäker lösning.
Veckorna med barnen kräver noggrann planering av maten. För tillfället har två av barnen hemstudier och utan lunchkuponger som gymnasieeleverna fick i våras, blir det ytterligare en kostnad.
– De kräver ganska mycket mat, när jag är själv klarar jag mig.
När hon fortfarande var gift hjälpte Anna ibland andra i Facebookgruppen Familj till familj. Nu får hon då och då vända sig till gruppen för att få matkassar.
– Första gången var det ganska jobbigt faktiskt, att ta emot hjälp. Jag vill inte utnyttja det här och gör det bara när det är akut, men jag har insett att jag inte klarar mig varje månad, säger Anna.
Det här är en sådan månad.
– Jag har 200 kronor kvar att leva på i januari, säger Anna när vi pratar den 13:e januari.
Barnen känner till Annas ansträngda ekonomi och deras pappa hjälper ofta till när barnen behöver något.
– Det har hänt att jag lånat pengar av barnen, även om jag tycker att det är jättejobbigt, de har ofta mer kvar i slutet av månaden än vad jag har.
Anna är samtidigt noga med att påpeka att det finns de som har det betydligt värre.
– Jag är väldigt tacksam över att jag har ett fast jobb och en bostad. Ingen av oss svälter, men klippt håret har jag inte gjort på typ tre år eller köpt nya kläder.
Däremot klarar hennes ekonomi inte av oväntade utgifter.
– Min bil brakade ihop innan jul och jag har inte haft råd att laga den. Jag har ingen möjlighet att spara ihop pengar heller för att ha när sånt här händer.
2022, lagom till Anna fyller 40, är skuldsaneringen klar och hon hoppas att livet ska bli lite lättare efter det.
– Min högsta önskan är ett boende som är mitt och barnens, som vi inte behöver flytta ifrån.