"Jag kommer aldrig att sluta dansa"

Vältränad och med viga flickaktiga rörelser kliver hon upp på scenen i sagorummet på Almedalsbiblioteket för att förbereda dockteaterföreställningen "Vargen och killingarna". Fixar med ljud och ljus.
- Dockteater är så speciellt, en slags levande animation där barnen kan identifiera sig med dockorna och vara delaktiga i föreställningen. Det är den enda basverksamhet med kontinuitet vi har, så jag hoppas verkligen att den fortsätter även när jag har slutat.

Dans i generna
Hon föddes på Södermalm i Stockholm. Intresset för teater och dans fanns i familjen och Towan Obrador gick som barn under flera år hos den legendariska dramapedagogen Elsa Olenius.
- Där gick jag upp i tonåren, så någon tonårskris hade jag varken tid eller lust med, säger hon och lägger av ett av sina karaktäristiska skratt.
Towan Obrador pratar hellre om det hon gör än vem hon är.
- Det jag gör är den jag är, säger hon.
Och svaret på mer personliga frågor blir att det där har folk inte med att göra.
Efter fyraårigt gymnasium, där hon läste latinlinjen, valde hon biblioteksutbildning. Parallellt med detta gick hon kurser i balett och fridans på Balettakademien under flera år.
På 60-talet flyttade hon till Sydamerika där hon bodde några år. Här fortsatte hon med dansen, och för att försörja sig jobbade hon som översättare på svenska företaget Asea, där hon översatte texter från engelska till spanska.

Gotland och kärleken
Hemma i Stockholm igen fick hon jobb på Stockholms stadsbibliotek, där hon huvudsakligen ägnade sig åt social verksamhet och barnverksamhet. Så sökte hon och fick ett jobb på Statens Kulturråd, där hon arbetade som konsulent med kultur för invandrare, på sjukhus och andra institutioner.
- Men ja sa upp mig efter två år. Det var ett bekvämt jobb med bra lön, men jag kände att jag kom allt längre i från den verksamhet vi arbetade med. Så jag sökte jobb på olika teatrar istället, berättar hon.
Det var sent 70-tal och det var nu Towan Obrador kom till Gotland. Hon fick en praktikplats på Gotlands Teater för att under några månader arbeta med bland annat koreografi. Så sökte hon och fick den första barnbibliotekarietjänsten på ön, med det nybyggda Gråbobiblioteket som bas. Därefter blev det huvudbiblioteket på Borgen där hon fick en tjänst som socialbibliotekarie med ansvar för bland annat utlåning till fängelset, häktet och lasarettet.
Ganska snart efter flytten till Gotland träffade hon också sin man, Sten Daun. Och bestämde sig för att stanna här.

Medeltidsveckan
För ungefär 25 år sedan startade hon dockteatern, hon var med om att starta Medeltidsveckan, gycklargruppen Pax och dansgrupper för tonåringar och barn. Under tio år arbetade hon med stora barnteaterföreställningar på Borgen i samarbete med studieförbunden och med hjälp av bland andra den kommunala syverkstan som fixade dräkter. Hon har också gjort flera stora produktioner för barn tillsammans med Gotlandsmusiken som de turnérat runt hela ön med.
Någon tv har hon inte haft på 30 år och den fritid hon har ägnar hon åt att träna, läsa, gå på konserter och teater och umgås med goda vänner.
För tre år sedan fick hon bröstcancer och opererades. Det tog mycket kraft och nu har hon lämnat alla engagemang utanför sitt arbete som barnkultursekreterare.
- Jag arbetar både administrativt och operativt. Jag ska köpa in teaterföreställningar, lägga upp turnéer och marknadsföra dem. Och ordna det egna utbudet. Dockteaterföreställningarna gör jag med utgångspunkt i folksagor men jag skriver manus själv. Ritar och beställer handdockor, ordnar dekoren och sedan krävs det mycket träning innan allt sitter som det ska. Jag försöker turnéra på biblioteken så att så många förskole- och lågstadiebarn som möjligt ska få se teatern.

Massor av planer
Men nu fyller hon snart 67 år och tycker det är dags att lägga av. Innan hon blir gaggig och glömsk. Formellt slutar hon den 1 oktober, men hon jobbar april ut och sedan ska hon ha semester för att återkomma i augusti och september för att plocka ihop och avsluta.
Medlemskap i någon pensionärsorganisation är dock inte aktuellt. Inte ännu. Towan Obrador har massor med planer för framtiden.
- Jag ska skriva en bok, en historisk roman med en kvinnlig huvudperson. Den baseras på forskning som min man har gjort i sin släkthistoria. Jag vill också skriva manus till barn- och ungdomsteater, bra grejer som de kan sätta upp själva. Och så ska jag ordna gratis danskurser för pensionärer och kanske för mammor med barn. Afrikansk dans och fridans, inget svårt. Då får jag träningen på köpet.

Hoppas på två ersättare
Hon hoppas att hennes tjänst som barnkultursekreterare tillsätts med två personer, en administrativ och en operativ.
- Det är svårt att hitta någon som kan både och. Jag ser en risk att den operativa delen kommer att försvinna, att man anställer en strateg. Det är ju ändå verksamheten vi ska satsa på. Det är den våra kommuninvånare ser och uppskattar. Barnen är inte framtiden, de är HÄR och NU. Och de behöver kultur på sin nivå för att utvecklas, säger Towan Obrador.

"Jag kommer aldrig att sluta dansa"

Dans och teater har hon ägnat sig åt ända sedan hon var liten. Till glädje för många, inte minst gotländska barn och ungdomar. Nu blir Towan Obrador pensionär. -Men dansa tänker jag inte sluta med.