På den inramade skolfotot från nian sitter Dennis sitter i buslugg och luvjacka.
I våras, när Dennis tog studenten, bar han klänning på studentbalen.
Åren däremellan hade Dennis Dahlbom, steg för steg, kommit till insikt om att han vill vara kvinna.
Fast egentligen började det långt tidigare. Det får vi veta när vi slår oss ned vid köksbordet hemma hos Dennis och hans mamma Lotta i Stånga.
Lotta minns hur Dennis som liten gillade att klä sig i klänning och alltid lekte med sin storasysters barbiedockor. Dennis minns sitt ointresse för motorer och att han helst ville leka med tjejer och kramas med fröken.
Skulle det sjungas duett ville Dennis sjunga som tjejen och var det teater kämpade han för att få den kvinnliga huvudrollen.
Till utseendet skilde han sig inte från andra pojkar, men Dennis Dahlbom och hans mamma är helt överens: Han har alltid varit mycket feminin.
I våras lät Dennis "bomben brisera" på sin blogg. Här förklarade han, utan omsvep, att han vill kunna leva sitt liv fullt ut och göra det som en tjej. Här berättade han också om den utredning om transsexualitet som han nyss hade påbörjat.
"Jag har aldrig valt att födas i fel kropp, det är bara så gud skapade mig", förklarade Dennis på bloggen.
Han var beredd på att bli mobbad och att folk skulle säga elaka saker - men så blev det inte. Alla som kände Dennis visste hur han var. Han hade tränat för att få en mer feminin kropp och han hade låtit håret växa. Att han nu kom till skolan med smink och tjejkläder fick folk att lyfta på ögonbrynen, men inte mycket mer. Dennis bestämde sig ju bara för att vara den han innerst inne var.
- Det finns ju en anledning till att jag ser ut så här. Det är inte för att jag vill klä ut mig, säger Dennis som sitter bredvid mamma i kökssoffan i linne, halsband och tajta jeans.
Alla kompisarna fanns kvar och ställde upp. Om någon vacklade förklarade Dennis:
- Jag är fortfarande Dennis. Det är mig du har lärt känna, inte mitt kön.
På ungdomsmottagningen och psykiatriska kliniken i Visby har Dennis gått igenom utredningens första fas. Om ett par veckor fortsätter den på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Om han får diagnosen transsexuell kommer han att få gå igenom de operationer förvandlar honom till kvinna. Det kommer att ta flera år, men det är Dennis lugn med.
- Jag är fortfarande så ung. Jag kommer förhoppningsvis att kunna leva många år som kvinna, säger Dennis.
Dennis är trygg med att han ska bli en tjej och glad över att utredningen har kommit igång. För Lotta har det senaste året varit mer turbulent.
- Dennis utveckling mot att bli tjej har kommit smygande - ändå kom det som en chock när han berättade. Och när han sa att han skulle ha klänning på studentbalen blev jag så himla förvirrad, berättar Lotta.
Det har gått fort i svängarna. När Dennis har testat sig fram bland kvinnans alla attribut har det ibland blivit konflikter.
- Som mamma försöker jag att stötta, men det är svårt ibland, det är mycket att ta in. Men jag försöker ta det som kommer, steg för steg, och det kan jag säga: Jag kommer aldrig någonsin att svika honom, säger Lotta med eftertryck.
Alla vänner har varit positiva när Lotta berättat om Dennis beslut att byta kön. Några har konstaterat att "sån har han ju alltid varit". Hemma i Stånga känner Dennis också att han får vara precis som han är. Men när Lotta går med Dennis på stan kan hon ibland se hur okända vuxna människor skrattar och tittat hånfullt på hennes son.
- Att se de där blickarna... de skär som knivar i en, berättar Lotta.
Hon tycker att det är lite jobbigt att Dennis nu går ut och berättar om sin transexualitet i tidningen, men tycker också att det är starkt av honom:
- Det är bra om folk får information och förstår mer om vad det här handlar om, säger hon.
- Jag vill berätta att det inte är fel att vara annorlunda. För jag har ett bra liv med massor av kompisar och jag har en underbar familj som stöttar mig. Det är bara det att jag är född i fel kropp, säger Dennis.
Det är fel kropp, men den är fortfarande hans kropp, därför har Dennis ingenting emot att kallas för "han". Och det kvinnonamn som han har tänkt ut till sig, det vill han inte använda ännu. För Dennis är Dennis - bara lite mer nu än förr.